torsdag 12 januari 2017

Too close for comfort

Nu blir det tyvärr ett litet uppehåll i semesterinläggen. I går blev ju en dag som vi kommer minnas.

På förmiddagen såg jag på Facebook att det börjat brinna ovanför Ocean View. Strax därefter började rök välla in över bergen och från Dido Valley. Branden spred sig snabbt!

Så här såg det ut ca kl 11.20. Nästan alla bilderna tagna från vårt hus.


 

Jag hade kontakt med Harald, som var på golfbanan, och Lee-Ann (Amy´s mamma) som var på jobbet via Whatsapp. Jag lugnade Lee-Ann med att vinden låg mot Simonstown så både deras hus och vårt borde vara utom fara. Men sen gick det som sagt var snabbt.

Bara 10 minuter senare så var Simonstown nästan helt täckt i rök.

 

 

 Jag tyckte fortfarande att det var rätt lugnt. Röken blåste förbi oss.

 

Bara några minuter senare så var Simonstown HELT täckt i rök.

Klockan 12.20 så var röken riktigt tjock och otäck.

 

Kl 12.45 skjutsar jag Eilika för att rida. När vi kommer upp på Glencairn Expressway så möts vi av detta!


 m

Hela dalen mot Welcome Glen mer eller mindre i lågor.

Jag ringer Karin som bor just där och kollar att hon är ok. Jodå, men väldigt rökigt. Fortsätter hålla kontakt med även henne resten av dagn. Får information om att det har evakuerats människor både i Da Gama Park och i Welcome Glen. När jag lämnar Eilika på ridningen så kontaktar jag grannen Sally som säger att det är väldigt rökigt hemma. Bestämmer mig för att åka hem igen. Eilika stannar kvar och rider trots allt.

13.33 kör jag tillbaka över Glencairn Expressway och röken är tjock. Får tag på Lee-Ann som nästan är hemma. Hon har en kusin som blivt evakuerad och kände att hon måste nog åka hem. Tur var väl det! Senare under dagen evakueras även dom, pga rök.

 

 

 

Tjockt med trafik längs Main Road från Simonstown.

Väl hemma så möts jag av grannar på gatan som följer utvecklingen nära. Jag bestämmer mig för att, för säkerhets skull, packa en väska om vi måste evakueras. Packar alla pass, våra uppehållstillstånd och andra viktiga papper från kassaskåpet, mitt smyckesskrin, laptops och laddare, pärm med viktiga dokument gällande företaget, lite kläder och ett par av Eilikas gosedjur. Laddar telefonen och fyller på både Haralds och min telefon med surf och samtal. Tar in fåglarna så att inte dom tuppar av i röken. 

Kontaktar Astrid (ridläraren) och kollar om Eilika kan stanna med henne. Jag kommer inte att kunna ta mig till henne eftersom det är så mycket trafik. Det går utmärkt! Dröjer bara några minuter så ringer Astrid som blivit kallad att hjälpa till att evakuera hästar från stallet i Welcome Glen. Vi bestämmer att jag hämtar upp Eilika vid hotellet. Astrid kör förbi där och jag kan köra inom vårt bostadsområde så långt det går och sedan gå sista biten för att hämta Eilika.  

Stoppar hund (katten är borta) och evakueringsväska i bilen, kör så långt jag kan med bilen och sedan går jag ner för berget mot hotellet där jag möter en rädd och lättad dotter.


Klockan är 14.50 och vi kör hem igen. 

 

 

 

 

Vi är omringade av rök. 

Men jag var egentligen aldrig orolig att branden skulle nå oss, bara att vi skulle behöva lämna pga rökutvecklingen. I ett svagt ögonblick tyckte jag att Harald skulle komma hem men vi kom fram till att blir vi evakuerade så är det bättre att han är på andra sidan bergen och att vi tar oss till honom. Väskan hade jag ju redan packat.

 

En timma senare har röken lättat bort mot Dido Valley och jag ser hur mycket det faktiskt har brunnit.

Elden har spridit sig hela vägen till Simonstown och vägen dit är avstängd. Det flyger helikoptrar i luften och det blinkar med räddningsfordon överallt. Det känns som i en krigszon!

 

 

 

Klockan 16.45 har branden nått hela vägen ner till Main Road. Dom sprutar vatten på taket på Lower Battery (den vita militära byggnaden till vänster om vägen).




Lågor syns uppe bå berget på andra sidan kyrkogården.

Harald tar sig hem utan problem och vi äter middag som vanligt. Vi är utom fara! 



Kl 19.30. Det brinner rejält ovanför Simonstown.

Vi kan inget göra mer än att titta på förödelsen och att vara glada över att vi karat oss så bra. Så vi sätter på en film.


 Eilika mycket lättad och dricker alkoholfri öl.

 

Vi tittar på Snowroller! Bra val av film efter en sådan dag.

 

 


Helikoptrarna jobbar på tills det är helt mörkt! Vilka kämpar!

Månen över ett rökfyllt False Bay!


Det ser ut som lava ovanför Simonstown.
 
 Strax efter 8 i morse såg det ut såhär.

 

 Det brinner fortfarande ovanför Simonstown men vinden har lagt sig.

 

Det flammar upp igen lite här och var. 

Tre helikoptrar fortsätter släcka på morgonen. Dom hämtar vatten i havet vilket dom i vanliga fall inte gör. Saltvattnet skadar växtligheten. Men jag misstänker att det var prioriterat att släcka så snabbt som möjligt och att det möjligtvis finns för lite vatten i dammarna uppe på berget.

 

 



 


 Nu är branden släckt! Det är fortforande personal uppe på berget som kollar efter flare ups.

Det allra värsta med denna och alla andra bränder här runtomkring är att dom är oftast anlagda. Av politiska skäl. Det kostar så mycket pengar och förstår så mycket. Rent för jävligt helt enkelt! Men det finns en helt otrolig beredskap och räddningspersonalen är väl drillade. Alla hjälps åt och man stöder varandra.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Uppdatering 13/1 kl 09.10

Enligt uppgifter från Emergency Information-Deep South så är branden är helt släckt och all räddningspersonal har dragit sig tillbaka. Trots storleken av branden och närheten till hus och byggnader så har endast 2 hus brunnit ner, högts uppe i Simonstown. Vi andas ut! För denna gång!































onsdag 11 januari 2017

Hippos i massor

Så efter nästan 4 timmar i iSimangalso var det dags för en 2-timmars flodhäst- och krokodilsafari ute på St. Lucia Estuary. Turen hade vi bokat i förväg och vi gjorde helt rätt i att välja deras sunset cruise. Flodhästarna började bli aktiva inför nattens bravader.

Flodhästarna ligger mest och päser i vattnet dagtid för att sedan nattetid röra på sig och går upp och äta på land. 


Spännande!
 

Vår kapten och guide! Hon var så cool och mycket duktig. Både på att manövrera båten och att guida.


Vi såg förstås inte bara flodhästar utan även en hel del fåglar. Här vävare.


Dom är fenomenala på att väva sina fina bon! Hanarna bygger och honorna avgör om det är fint nog. Är det ett bra bygge så flyttar en hona in, om inte så river hon ner boet!



Flodhäst! 
Jag har alltid trott att flodhästar simmar, men nej så är det inte! Dom går på botten! Dom kan inte ens simma, pga av sin vikt och hur dom är byggda.



Vi fick se flera flodhästgäspningar! Det är ju det man "ska" se! Dom gäspar bland annat för att visa sin dominans.  Onekligen ett gigantiskt gap!
 

En hel hög med hippos!


Maffig ryggtavla!


Relalalaxa!


Sen hade vi världens tur! Dom senaste 2 veckorna har det fötts 3 ungar i just detta gäng! Vi fick se alla 3! Den allra minsta bara 3 dagar gammal! Så söta!


Inte så lätta att fota dock! Dom kan ju inte heller simma så dom hoppar på botten.


Gällde att vara beredd när dom kikade upp över vattenytan. 


Rätt var det var så rörde det sig inne i skogen. Där gick en hel flock med ellipsvattenbock. Så vackra!
 
 

Ännu mera tur! Vi såg en skrikhavsörn! Med byte till råga på allt! Och jag var snabb som blixten och lyckades fånga den på bild. Mäktigt!


Besättningen såg var den landade med sitt byte och kaptenen kunde styra in båten ganska nära utan att skrämma iväg den. En stund i alla fall!


En annan maffig pippi! Minns inte vad den heter. 


Mera tur! Harald lyckades spota en krokodil också! Dom flesta har så här års förflyttat sig till en annan del av floddeltat men vi såg en i alla fall. Många på båten missade den, men inte vi!


Och som pricken över i:et fick vi även se en vacker jättekungsfiskare. Just denna älskade att bli fotograferad och har hållit till i trakten i många år. 
 
 

Riktiga träskmarker. Kungsfiskaren sitter på en gren, mitt i bild,  på det lutande trädet. 


På vägen tillbaka till bryggan visade kaptenen en flodhästtand. Vilken pjäs! Och tung var den! 


Avslutningsvis en dramatiskt afrikansk kvällshimmel!

Jo, det regnade rejält den natten! Så rejält att ett av grannrummen fick översvämning och vi väcktes kl 2 på natten av att hotellägaren slog hål i betongväggen för att kunna leda ut vattnet. Stackarna! 

Fortsättning följer. Då om vår vistelse i Tinley Manor Beach utanför Durban.