Kliar!

I torsdags var jag till hudläkaren och tog bort en liten prick i pannan. En liten, liten operation med lokalbedövning. Det lilla pricken har börjat bli mörkare och mer synlig efterhand så jag var och kollade med hudläkaren. Hon tyckte absolut jag skulle ta bort den innan den växer mer och kanske utvecklar malignt melanom.

Min mamma blev diagnoserad med mailigt melanom i just pannan för mindre än ett år sedan. Hon fick operera bort en betydligt större bit och transplantera hud för att täcka upp. Så med det i släkten, ljus och fräknig hy och boendes i ett land med mycket stark sol så ligger jag ju helt klart i riskzonen.

Operationen kändes inte alls och jag har inte haft ont överhuvudtaget efteråt. Glömmer oftast bort att jag har ett stort plåster i pannan. Men i går började det klia! Usch vad det kliar! Det är nog en kombination av att såret läker och plåstret som kliar. Jag ska byta plåsterlapp idag. Sätta dit en liten mindre lapp och framförallt ren och torr. På onsdag ska stygnen tas. Nu hoppas jag på att det läker bra och att det blir ett pyttelitet, näst intill osynligt ärr. 

Plåstrad och tjusig!

I dag har det mojnat så det blir tvätt och lite trädgårdspyssel. I övrigt så är det på dagen ett år sedan S/Y Mary seglade in i hamnen i Simonstown. Jisses vad tiden går! Nu är "piraterna" hemma i Sverige igen och försöker anpassa sig till ett liv som landkrabbor med rutiner och krav dom sluppit dom senaste dryga 4 åren. Vi saknar er! Vill ni läsa om när jag stod i sovrumsfönstret och såg lanternorna segla in mot hamnen för ett år sedan så klicka HÄR.