söndag 22 juli 2012

Rapport från andra sidan jorden

Nu är vi hemma igen! På andra sidan jorden. Ja Eilika och jag alltså.

Resan började med att vi klockan 10.30 på fredag förmiddag åkte ner till färjan på Aspö för vidare färd kl 11.00. Fullpackad bil och i alla fall två mycket resklara passagerare. Harald och Julius skulle flyga till Dusseldorf knappt två timmar innan Eilikas och mitt plan avgick. Sedan skulle dom bara över gränsen till Eindhoven på lite Nordic Swim and Sport business. Men Julius hade helst stannat på Aspö och Harald hade helst flugit med oss hem.

Sedan bilresa på dryga två timmar med lunchstopp på McDonalds i Karlshamn. Parkerade bilen på Kastrup och Harald och Julius fick checka in sin väska. Vår check-in hade inte öppnat ännu men efter en liten stunds väntan öppnade dom och Harald snackade till sig att vi fick checka in i Business/Guldkorts kön. Vi flyger nämligen turist klass denna gång. Det är en avsevärd prisskillnad och vi har haft oturen med gamla kärror senaste gångerna vi flugit med Turkish Airlines. Och då är det inte värt pengarna. Tja, kanske ändå. Det var ju inte skitkul att flyga turist. Bortskämd?! Jajamensan! I alla fall så fick Lilla E och jag även hänga med guldkortaren genom den snabba säkerhetskontrollen och in i loungen. Tackar man för!

18.05 flög vi äntligen mot Istanbul. Jag hamnade bedvid en fet irakier som upptog näsan halva min stol också. Och hyfs hade han inte mycket. Istället för att kanske luta sig åt andra hållet mot gången, så satt han lutad åt mitt håll. Fick ont i ryggen av att sitta på sned. Min söta dotter erbjöd sig byta plats. -"För jag är ju så liten mamma!" Men hon fick behålla sin plats. Landade ca 3 timmar senare i ett varmt Istanbul. Hade drygt 2 timmar i Istanbul men det gick snabbt. Tar en stund att ta sig igenom transit och säkerhetskontroll och så flög vi från gaten allra längst bort. Tiden flöt på och vi hade nog knappt hunit in i den fina loungen även om vi kunnat.

Något försenade lämnade vi Istanbul. Eilika tittade en mycket liten stund på en film och sedan satte hon på sig sin mask och somnade i mitt knä. Jag tittade på min film en ½ timma till och sedan stängde jag mina blågröna och proppade öronproppar i öronen. Vi sov båda två innan dom ens hunnit börja servera maten (klockan var alltså nästan halv två på natten, så vi var inte så sugna på middag). Sov/slumrade sisådär. Sittandes med ett sovande huvud i knät, vågade jag ju knappt byta ställning. Vi vaknade framåt morgonkvisten, mindre utvilade men vid gott mod! Tyvärr hade Eilika inte lyckats äta så mycket kvällen innan så hon mådde inte så bra. Kräktes i påsen, men sedan fick hon stulna riskakor från SAS loungen på Kastrup och Coca Cola, så hon repade sig. Hon sov även en liten stund till efter frukosten. Efter ett tekniskt stopp i Johannesburg så landade vi sedan 13.10 i Kapstaden.

Vi landade i full storm och ösregn! Astrid kom och hämtade oss och på vägen hem släppte vi av henne i Noordhoek. Vi var hemma i Glencairn ca 15.00! Drygt 28 timmar efter vi låste dörren på Krugers Gård så larmade jag av och låste upp dörren på Krugers View!

Men vilken fantastiskt duktig liten tjej jag har! Inget tjat eller gnäll på HELA resan! Hon var verkligen jätte duktig. Till och med en av våra "grannar" på planet berömde henne!

Efter regn kommer solsken och solen tittade faktiskt fram senare på eftermiddagen. Vi fick en full regnbåge  i välkomstpresent! Huset var välstädat och exemplariskt skött, likaså våra kära husdjur. Vi har sådan tur att ha Astrid och Patrick som husvakter och Eunice som städar och fejjar.

Vi hade handlat lite mat på Kwik Spar på vägen från flygplatsen och Eilika bestämde middag. Det blev fiskpinnar, ugnsrostad potatis och grönsaker och kokt färsk baby spenat. Till det ett sydafrikanskt shiraz och Coca Cola. Riktigt gott var det! Fiskpinnar behöver inte alls vara tråkigt. Med rätt tillbehör blir det en delikatess! 


Vi köpte en liten väska med rosa nagellack, läppstift och glittrigt puder på Kastrup åt Eilika. Hon sminkade sig själv till middagen. Hon behöver nog träna lite mer ;) Men söt blev hon ändå!

Sedan har vi sovit GOTT och länge i våra sängar! Jag med Mosquito tätt bredvid mig. Vaknade i morse till ett tämligen kylslaget hus. Det var +10C ute och "hela" +15,5C i köket! Brrrr! Men med OnePiece på så går det alldeles utmärkt!

Idag har det klarnat upp och solen skiner. Det har mojnat så det är riktigt härliga vågor som dundrar in. Och i förmiddags kom nästa välkomnande! Jag och Eilika så två Sydkapare precis utanför fönstret. Dom tumlade runt och stannade ett bra tag. Det är en sådan häftig känsla att sitta vid sitt eget matbord och se dessa giganter på så nära håll! Jag tröttnar aldrig!

Annars har vi ägnat dagen åt att packa upp, leka och åka och fylla på i kyl och skafferi. Nu sitter prinsessan och tittar på film och äter popcorn under sin filt och jag ska snart börja med maten. Eilka har beställt middag idag också. Det blir "oxpannkaka"! Det är alltså så Eilika kallar fläskpannkaka :) Kanske ska testa och göra pannkaka med oxfilé någon gång!


Mosquito har hittat mysigaste sovstället! Inklämd under Julius späckhuggare och på hans gosiga stjärnkudde! Myyys!

Jo, jag måste ju även rapportera att Panos Earth ligger kvar! Läs mer om Panos Earth i mina tidigare inlägg här, här och här!

Skönt att vara hemma är det i alla fall!

3 kommentarer:

  1. jag kan hålla med om att de där långflygningarna inte är något att stå efter, men jag förstår att det är skönt att vara på plats!

    SvaraRadera
  2. Måste kännas lite konstigt. Från Aspö till Sydafrika måste det vara långt inte bara i mil mätt.
    /Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Anna det är långt, i dubbel bemärkelse, men vi känner oss hemma på båda ställena så det känns faktiskt inte så konstigt.

      Ni måste få samma känsla när ni reser mellan Portugal och Sverige. Det gamla hederliga Sverige där man vet hur saker och ting fungerar och man passar in för att man är just svensk. Och så sitt nya hemland där vi bor för att vi valt att bo där. För att vi trivs med klimatet, friheten och människorna. Hemma och hemma! Fast på olika sätt.

      Jag ser många likheter hur ni lever i Portugal och vi här i Sydafrika. Vi har lite olika förutsättningar och är i olika faser i livet, men mycket är detsamma. Hur man som svensk tacklar diverse olika problem och hinder till exempel.

      Passar på att tacka för er fantastiska blogg. Jag får mig ofta ett gott skratt! Jan skulle kunna ta upp författarskap om han någon gång får tråkigt. Fast det sysslar han ju med redan, till viss del.

      Ha det bra i värmen! Jag måste fortfarande vänta på att vår värme kommer.

      Radera