onsdag 13 oktober 2010

Tonåringars hjärna

Hur funkar dom egentligen?! Jag försöker febrilt minnas hur jag tänkte, eller inte, när jag var tonåring. Funkar si så där!

Julius, vår egen härliga tonåring, har nu just nu springbreak. Vi, Harald och jag, har våndats inför detta lov och med all rätt. Tyvärr har det blivit som vi befarat. Han fastnar framför datorn eller sover bort sin tid. Vi bestämde oss för att inte resa någonstans för att Julius verkligen få vila upp sig. Men vi skulle ju velat att han hade lite aktiviteter inbokade. Nu är vi på dag tre och inte mycket händer.

I går satt han framför datorn i princip HELA dagen och idag gick han upp 12.30! Enlight honom själv ska han träffa lite kompisar idag, kanske i morgon och definitivt på fredag. Vi får väl se!

Julius äter frukost, i lördags!

5 kommentarer:

  1. Kan inte låta bli att le. Det här känns så välbekant. Vår son är nu 20 år men tonårstiden tillbringades framför datorn. Höll på att bli vansinnig o tjatade bara om att han måste ut.

    Har nu insett att det nog är vi vuxna som behöver uppdatera oss med tonåringarnas värld. Det är via datorn de umgås, de spelar, de snackar o de har kul. Internet är också ett sätt att koppla av fr skolan.

    Flera "förståsigpåare" hävdar samma sak, det här är det nya sättet att umgås, internet är idag detsamma som verkligheten o ingen konstig underlig subkultur.

    Måste ju också erkänna att det är via internet jag knutit nya kontakter o fått mängder med nya vänner.

    /Elisabeth

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Jag vet vad du menar med loja tonåringar...har själv sådana!
    Hade jag varit som ni, så hade jag köpt en båt så han kan fiska! Ni har ju trots allt ett helt fantastiskt fiskevatten utanför erat fönster!
    Mvh/Lars

    SvaraRadera
  3. Låt han vila! Han verkar ha ett så hektiskt schema annars så han behöver nog ladda batterierna med att göra ingenting. :) Helene

    SvaraRadera
  4. Ja mamma o pappa, jag har vist en del föräldrar här som samtycker med mig! Lär er av detta nu tack!
    //Julius

    SvaraRadera
  5. Håller fullkomligt med Helene: Julius vilar nog INTE ihjäl sig. Låt barnen vara barn, den korta tid det är. /Ulrika

    SvaraRadera