Tomt

Nu är vår älskade Mosquito i Kattijala! I måndags fick han somna in. Eilika fick stanna hemma från skolan. Hon bara grät och grät så det kändes inte riktigt bra att släppa iväg henne till skolan. Julius däremot hade alldeles för många viktiga ämnen som han inte fick missa. Men han hade nog tömt tårförrådet redan i fredags.

Beslutet kändes helt rätt i måndags morse. Mosquito var hungrig men inget ville han äta. Han åt gelén i två förpackningar Friskies. Mer hungrig. Han fick äggula, torrfoder, köttfärs och kattgodis. Inget passade! Lite ost fick han i sig. Det var alltså dags!

Eilika envisades med att följa med till veterinären. Hon bar buren själv. Och grät. Vi fick vänta ett tag innan det var vår tur men Eilika fick chansen att kela med en liten 8 veckors gammal Jack Russel valp och en annan hund. Hon glömde nästan bort varför vi var där. Sen var det vår tur! Eilika kånkade in buren till veterinären. Mosquito ville inte riktigt komma ur buren och sedan kände veterinären på magen och tumören. Inte poppis! Sen fick vi säga adjö till Mosquito. Veterinären tyckte det var bättre att vi mindes en levande katt och inte en död. Kändes skönt. Pappersarbete och betalning var redan avklarat så vi kunde, gråtandes, gå direkt till bilen. Sen körde vi hem. Utan Mosquito!

Eftermiddagen ägnade Eilika och jag oss åt att gå igenom massa kort och plocka ut dom som var på Mosquito. Vi ska göra ett fint album. Det kom lite tårar då och då mest hela eftermiddagen och kvällen för Eilika.

Jag tycker det är allra jobbigast på kvällen och morgonen. Då är det TOMT och jag saknar min katt. Han kommer inte och vill ha mat när jag lagar mat, han ligger inte på Eilikas nallefåtölj när vi tittar på TV, han kommer inte upp i mitt knä senare på kvällen, han sover inte vid min sida, han följer inte med mig in på toaletten på morgonen när jag duschar och han sitter inte och väntar på sin frukost när jag fixar frukost och lunchväskor åt barnen. Jag ser honom i ögonvrån i korgstolarna, på puffen i hallen och i Eilikas nallefåtölj. Fast han är ju inte där! I natt vaknade jag flera gånger och tyckte att jag hörde honom. Men han kom aldrig!

DET ÄR TOMT!

Sorglig dag

Ja, det blev en mycket sorglig dag igår! Jag berättade att jag bokat tid för avlivning av Mosquito för Harald via sms. Han var på väg hem från Johannesburg.

Eilika berättade jag för i bilen på väg hem från skolan. Hon grät och grät! Fortsatte till och från i princip hela dagen och kvällen. Men hon ville rida på eftermiddagen och det kändes skönt. Skingra tankarna lite. Astrid hade tagit det väldigt lugnt med henne och hon hade fått rida utan att hålla i tyglarna. Bara ligga på Dandy och kela med hans man.

Det värsta var att berätta för Julius och hans reaktion. Även han fick reda på det i bilen på väg hem från skolan. Eilika var ju och red så vi var själva i bilen. Han grät hela vägen hem! När vi kom hem så slängde han sina väskor och lyfte upp Mosquito som kom för att möta oss. Jag hittade honom stor gråtandes på baksidan av huset.Svårt att räcka till och trösta och hålla om en 184 cm lång 17-åring. Han vet ju att det är det måste bli så här men det gör ju lika ont för det. Mosquito har ju trots allt varit hos oss i nästan 11 år. Han skrev så fint på Facebook och la upp en jätte fin bild på Vackra katten. Han är duktig på att uttrycka sig i ord pojken. Dock nu mest på engelska. Så här skrev han:

I love you, been with me for 11 years. But there is always an ending, came too soon, way too soon. Monday it is. Monday you shall take your last breath. Love you!

Men det känns bra nu. Beslutet är taget, vi har alla 4 fällt ett antal tårar och hunnit lugna ner oss lite. Känns skönt att ha helgen på oss att bearbeta det hela faktiskt.

Inte roligt alls

Nu direkt efter min pilates så stannade jag till hos veterinären och och bokade in en tid för att låta Mosquito somna in och flyga upp till månen. Klockan 11 på måndag blir det! Så nu blev det en blöt förmiddag för tårarna bara rinner och rinner.

Men det är till det bästa. Han är ständigt hungrig men får i sig väldigt lite. Förutom gelé och vatten då. Han kräks lite då och då vilket han inte brukar göra och jag misstänker att han inte är så värst bra i magen. Han får nämligen väldigt bråttom ut till trädgårdslandet lite då och då. Han blir smalare och smalare och väger nästan ingenting snart. Han har ju varit en stor och tung katt tidigare. Vägde 7-8 kg utan att vara tjock. Nu är han nere på under 5 kg. Och ser han hängig ut. Kommer liksom inte till ro och det ser mest obekvämt ut när han ligger. Men han sover fortfarande hos mig på nätterna. Ligger tätt och buffar och puttar med huvudet när klockan har ringt. I morse vaknade jag av att jag fick en blöt nos i ögat och han spann som bara den.

Vi kan ju inte låta honom lida bara för att vi vill ha honom kvar. Och han kommer få det så bra uppe på månen tillsammans med Ann Sofie, som säkert väntar på honom. Vackra katten som hon kallade honom! Han kommer får hur mycket skinka som helst! Men tomt kommer det att bli för oss som är kvar här nere på jorden!

Den dansande diskplockaren

Om ni inte visste det så går det såååå mycket bättre att plocka ur och i diskmaskinen om man dansar samtidigt. Och dansar gör man bäst med lurar i öronen, iklädd OnePiece och hemstickade raggsockar i tyska flaggans färger. Det blir sånt bra glid i raggsockarna!

Det är alltså inte mig jag pratar om utan den 17-åriga sonen! Ett foto hade ju suttit kanon här men sonen hade sån tur att batteriet är helt slut i min kamera. Typiskt!

Men han är ganska söt där han dansar runt! Den dansande diskplockaren! Det ni mormor och morfar, det blir show i Lotstornet i sommar!

När?

När ska man ta beslutet att Mosquito ska få flyga upp till katthimmelen egentligen? Så svårt att veta!

Just nu verkar han må hyfsat. Han sover massor och har magrat rejält men han verkar inte ha ont eller lida.

Däremot är ju mathållningen ett problem. Han verkar ständigt hungrig men trots det så äter han i princip endast bara EN sorts kattmat och då bara gelén. Ibland äter han upp även själva maten, men oftast sorteras den ut. Sen vill han ha mer! Jag försöker ge honom alla möjliga alternativ och ibland äter han. Men oftast inte. I dag har jag försökt med en dyr kattmatssort som är för såsälskare (alltså Mosquito). Han har ätit den förut, men inte idag. Jag försökte med färskt och rått nötkött (köpte wokbitar i affären), men nepp inte det heller. Kött slukar han annars! Så det fick bli hans vanliga Friskies med gelé, fast han åt mest bara gelén förstås. Ibland knaprar han i sig lite, lite torrfoder också. Det som han åt mycket av tidigare. Och så dricker han massor med vatten.

Är det det bra liv för en katt? Att ständigt vara hungrig men ändå inte vilja äta. Känns ju sådär måste jag säga. Nu har vi 5 veckor tills vi åker till Sverige (borta i sex veckor) och det känns ju inte riktigt läge att lämna honom med hus- och kattvakten. Husvakten jobbar ju på dagarna och är inte hemma och kan fylla på kinkiga Mosquitos matskål med sås titt som tätt. Och att eventuellt behöva lämna ett beslut om avlivning till honom vill vi ju absolut inte göra.

Usch vad svårt!!!! Hjälp!!!! Anna Veterinär, har du några goda råd?! Det brukar du ha. Pleasssseeee!

Mors Dag

I dag har vi firat Mors Dag! Som i större delar av världen förutom i Sverige. Eftersom jag är mor i familjen så bestämde jag för några dagar sedan att vi skulle åka till Riebeek Kasteel i Swartland. Sagt och gjort! Jag bokade bord för några dagar sedan på Kasteelberg Country Inn. Tur var väl det för dom var helt fullbokade i dag när vi kom. Vi körde hemifrån kl 11 och det tog ca 1½ timma till Riebeek Kasteel. Fantastiskt vackert i princip hela vägen dit. Har varit i området förut, men inte stannat i just den lilla staden. Asta, kommer du ihåg när vi var på vinprovning på Allesverloren?! Där var vi idag.

Riebeek Kasteel är nu en av mina favorit ställen här i Sydafrika. Jätte mysig liten stad!

Citrusträd med frukt.

Gick förbi detta ställe som jag kände igen från mitt Googlande. En mysig liten vinbutik som säljer vin från dom små vingårdarna i Swartland. Gick därifrån med 6 flaskor rött och en dunk olivolja.

Porche klubben verkade ha möte på det fina hotellet dagen till ära. Detta var bara några av alla Porchar som stod parkerade i den lilla staden.

En Ferrari fick visst också vara med!

Stadens kyrka.

Här åt vi. Fick ett bra bord på deras stoop (veranda).

Kocken är fransman och lagar fantastisk mat. Så även idag! Tog lite tid men det gjorde absolut ingenting. Dom spelade fantastisk blandad musik i högtalarna, det var varmt och skönt och solen sken. Vinet var gott och Eilika hittade en jämngammal flicka att leka med. Härligt!

Efter lite strosande i den lilla staden och en god lunch körde vi söderut igen. Fantastiskt höstväder (maj=november, typ) med +27C som varmast under dagen. Tafelberget syns även när man är lååååångt borta! Vilket landmärke!

Svängde av från inlandsvägen för att ta sista biten mot Kapstaden längs kusten. Stannade till i på stranden i Blouberg för att njuta av utsikten och låta mor fota. Mäktigt eller hur?!

Ursäkta alla bilder på vågor men det är ju så fascinerande!

Harald, Jacqueline och Eilika på stranden i eftermiddagssolen.

 

MIN man!

Jacquline och Harald. Tror Jacqueline var nöjd med sin sista dag i Sydafrika.

Mycket spring i benen på denna lilla dam!

Karate Kid posering! Tranan!

Pappa räddar Eilika ur vågorna.

Ja, jag var allt rätt besviken att Julius inte lyckades pallra sig upp ur sängen och hänga med. På Mors Dag och allt. Men när vi kom hem så låg det ett fint meddelande till mig på mitt sängbord. Så här stod det:

Mom, you are my best friend

You are the one who makes me smile again

When something sad has happened

You turn my mood to good again

You support me and are always there for me

It´s no wonder that I love you

Blev ju allt lite tårögd! Tack Julius och jag förlåter dig för att du inte följde med idag!

Jag har haft den bästa Mors Dag EVER!

Fullspäckad dag

I torsdags eftermiddag kom Jacqueline för att bo med oss sina sista dagar i Sydafrika. Hon reser hem till Tyskland på måndag, efter 10 veckor i Sydafrika.

I dag började vi med att åka till Masi med färg till Eunice. Sen körde vi Chapmans Peak och längs Atlant kusten in till Sea Point i Kapstaden för att hämta Jacquelines kamera som hon glömt i bilen när hon kom hit. Några vänner tog den med sig till Kapstaden. Fantastisk vacker höstdag och hon hade inte åkt Chappies så det passade bra. 

Noordhoek beach!

Jacquline och Eilika med Noordhoek beach och Kommetije i bakgrunden.

Chapmans Peak

Hout Bay

Hon kommer sakna Sydafrika!

Vi hämtade kameran och sedan körde vi vidare till Kirstenbosch Botanical Garden. Smarrig lunch och sedan gick vi runt i den fantastiska trädgården. Alltid något som blommar där. Alla tider på året.

Lilla E poserar

Höstfärger och klarblå himmel

Inte bara blommor!

Det är så rogivande att gå runt i Kirstenbosch och så mycket att se. Vi var hemma igen vid 15.30-tiden. Nöjda med dagen!

Nu ikväll har vi varit inne hos grannen Sally på god och trevlig middag. Hennes äldsta son Carl var även där. Mycket trevligt och gott! Nu är jag trött! Tack och godnatt!