onsdag 29 oktober 2014

Förtydligande

Jag har fått en del kommentarer på FB angående föregående inlägg, om att Julius säkert kan ta TISUS provet i maj och skicka in resultatet i efterhand. Det är mycket möjligt att det går och tack för alla tips och råd. Men, Julius vill läsa in svenska 3 i lugn takt och samtidigt ta ett halvt om halvt sabbatsår från fulltidsstudier. Det är även ytterst tveksamt om han skulle klara TISUS provet. Han lämnade Sverige när han gick i 7:an och hans svenska vokabulär är nu, av förklarliga skäl, inte det bästa.

Jag var kanske lite otydlig i inlägget! Men nu är det klart som korvspad, eller hur?!

tisdag 28 oktober 2014

Val!

Julius går ju ut 12:an i juni 2015 och innan dess bör han veta vad han ska hitta på därefter! Ja, han bör faktiskt veta ganska snart! 

Han har funderat hit och dit vad han ska göra. Det finns en hel del alternativ. Han har varit sugen på att plugga till Event Manager. Alternativen har varit att läsa vidare här eller i USA. 

Att stanna här skulle ha sina fördelar men det är svårt. Det är mycket svårt att komma in på universiteten här pga att det är kvotering vid antagningarna. Mycket hård konkurrens bland dom vita studenterna. Att få visum är även det svårt, nu med dom nya reglerna. Det kan hända att vi lyckas få permanent uppehållstillstånd innan hans studie visum går ut (151231) men det är långt i från säkert. Alltså ett ganska osäkert alternativ!

USA lockar ju förstås. Där är möjligheterna oändliga. Frågan är då bara VAR i USA?! Han har tillsammans med studievägledaren på AISCT valt ut några alternativ och så smått påbörjat allt jobb som krävs för att söka in. Men det har inte verkat som om det har varit ett 100% alternativ.

Häromkvällen började jag Googla på utbildningar i Sverige. Bara för skojs skull! Till saken hör att vi håller just på att köpa en kanonfin liten 1:a med kök i Karlskrona. För bra affär för att släppa. Väldigt billig hyra där allt ingår typ.

Hittade då två utbildningar med en gång för Event Manager! En i Varberg och en i Kalmar! Skickade vidare informationen till sonen som genast mailade dom båda alternativen och frågade lite. Framförallt hur en ansökan från honom med enbart betyg från en amerikansk high school skulle behandlas. Svaret var att han MÅSTE ha betyg i Svenska 3! Det har han ju inte!

Men nu började små glittrande stjärnor tändas i dom stora bruna! Vi hade ett långt och bra samtal vid middagsbordet i fredagskväll (lillasyster fritt) och kom fram till att ett bra alternativ skulle vara för Julius att flytta hem till Sverige och Karlskrona till sommaren. Han bor i vår lägenhet och så läser han in Svenska 3. Antingen går han sista ring (heter det så fortfarande?) på gymnasiet i Karlskrona eller så läser han bara in svenska på något sätt. Han borde få tid att jobba en del också. Det vill han nämligen väldigt gärna. Han har redan massa ideér.

Sen, när han har sitt svenska betyg, så kan han söka in på en svensk högskola eller universitet. Då har han även fått ännu ett år på sig att mogna och fundera på vad han verkligen vill plugga.

Både Harald och jag gick faktiskt ett extra år i gymnasiet. Harald pluggade ett år i USA och fick gå om det året när han kom hem. Jag gick mitt första år på IB linjen på Sigtuna Skolan Humanistiska Läroverket och skulle sedan börja på vanligt svenskt gymnasium (mina föräldrar flyttade hem till Sverige igen). Då hade jag pluggat totalt 4 år på engelska och kände att det nog vore bra att börja första året igen på gymnasiet.


Denna gosse är nu nöjd och lycklig över att flytta hem till Sverige om 7 1/2 månader!

Det är verkligen härligt att se hur Julius levt upp dom sista dagarna! Han är i full gång med att planera sin framtid och ser verkligen fram emot att flytta tillbaka till Sverige. Och framförallt till Karlskrona, där han har massor med kompisar, mormor och morfar och en hel del övrig släkt. Och en lägenhet!

söndag 26 oktober 2014

Kliar!

I torsdags var jag till hudläkaren och tog bort en liten prick i pannan. En liten, liten operation med lokalbedövning. Det lilla pricken har börjat bli mörkare och mer synlig efterhand så jag var och kollade med hudläkaren. Hon tyckte absolut jag skulle ta bort den innan den växer mer och kanske utvecklar malignt melanom.

Min mamma blev diagnoserad med mailigt melanom i just pannan för mindre än ett år sedan. Hon fick operera bort en betydligt större bit och transplantera hud för att täcka upp. Så med det i släkten, ljus och fräknig hy och boendes i ett land med mycket stark sol så ligger jag ju helt klart i riskzonen.

Operationen kändes inte alls och jag har inte haft ont överhuvudtaget efteråt. Glömmer oftast bort att jag har ett stort plåster i pannan. Men i går började det klia! Usch vad det kliar! Det är nog en kombination av att såret läker och plåstret som kliar. Jag ska byta plåsterlapp idag. Sätta dit en liten mindre lapp och framförallt ren och torr. På onsdag ska stygnen tas. Nu hoppas jag på att det läker bra och att det blir ett pyttelitet, näst intill osynligt ärr. 


Plåstrad och tjusig!

I dag har det mojnat så det blir tvätt och lite trädgårdspyssel. I övrigt så är det på dagen ett år sedan S/Y Mary seglade in i hamnen i Simonstown. Jisses vad tiden går! Nu är "piraterna" hemma i Sverige igen och försöker anpassa sig till ett liv som landkrabbor med rutiner och krav dom sluppit dom senaste dryga 4 åren. Vi saknar er! Vill ni läsa om när jag stod i sovrumsfönstret och såg lanternorna segla in mot hamnen för ett år sedan så klicka HÄR.

lördag 25 oktober 2014

Uppdatering

Har nu läst på NSRI´s hemsida vad som hände med kanotisten som blev räddad framför våra ögon i går.

Det visade sig att dom var två stycken i en tvåmannakanot som blev räddade. Dom hade tidigare paddlat tillsammans med två andra kanoter men kommit ifrån varandra. Den ena killen hade ramlat ur kanoten och lyckades inte ta sig upp igen så han hade hängt sig fast i kanoten i över en timma. Kompisarna som kommit i land i Fish Hoek larmade livvakterna vid stranden i Fish Hoek att dom saknade två personer i en kanot och samtidigt hade någon sett kanoten från sitt fönster och larmat NSRI.

NSRI hittade kanoten snabbt i den höga sjön, vilket vi såg från vårt middagsbord. Kanoten var klarröd och han som fortfarande satt i kanoten hade en neonfärgad topp på sig. Båda männen och kanoten bärgades. Båda var nedfrusna och killen som legat i vatten fick tas till sjukhuset pga svår nedkylning. 

Slutet gott allting gott! Båda mår nu bra! Så det var inte en ensam man som var ute och paddlade men jag tycker ändå inte det var så smart att ge sig ut i den vindstyrkan. Enligt NSRI så blåste det drygt 23 m/s i byarna.



Storm

Om det blåste i går kväll så är det ännu värre i dag! Vi har faktiskt storm! En medelvind på dryga 25 m/s och drygt 31 m/s i byarna! Häpp!

Vi hade en lugn kväll framför TV:n och vid 22.30 så sov jag som en stock i min säng. Men med mobilen under kudden. Order från Eilika! Och det var ju tur, för 23.41 väcktes jag ur min Törnrosasömn. Lee-Ann ringde och meddelade att Lilla E inte kunde sova och ville hem! Jag gick up och satte på mig morgonrocken och larmade av. Knappt 10 minuter senare fick jag ta över en trött och ledsen liten tjej! Hon gick in till Julius för att säga godnatt och då kröp hon upp i hans knä och tårarna rann. Lilla skruttan! Jag bäddade ner henne mellan Harald och mig och hon somnade snabbt. 


God morgon puss! Hon sov till 8 vilket var skönt!
 



Glad att vakna hemma!

Amy hade bara vaknat till som hastigast när Eilika klättrade över henne för att åka hem och i morse så minns hon ingenting. Hon undrade vart Eilika hade tagit vägen! Ja, så kan det gå! Ibland går det bra och ibland är det svårt att komma till ro när man sover borta.

Övertalade min lilla sömndruckna tjej att stanna framför TV:n när jag gick ut med hunden i stormen. Har ju haft trevligare promenadväder men även sämre. Och Idefix bryr sig ju inte om att det stormar. Snarare tvärtom! Då flyger bollen ännu längre och han kan jaga som en bäng över fältet!

Tog några bilder på skeppsvraket Clan Stuart som vi även ser från vårt hus. Till och med svårt att hålla iFånen stilla i vinden.
 

Man kan se att det är lågvatten eftersom så mycket av motorblocket syns ovanför ytan.
 


Men så kommer det en våg och vraket försvinner under allt skum.


Och så visar det sig igen en kort stund innan nästa våg slår över!

Eilika glömde att visa mig något mycket viktigt igår, men i morse kom hon med denna lilla  lapp. MYCKET stolt! Med all rätt! Det tycker jag är bra här, att barnen får uppmuntran hela tiden. För diverse olika saker. Naturligtvis stolt mamma också! Vi har lyckats uppfostra det lilla livet till att vara hövlig och ha hyfs i alla fall. Och hon är väldigt mån om att alla ska ha det bra och må bra. Hon hjälper och tröstar alltid dom som är ledsna eller har slagit sig. Hon är väldigt omsorgsfull!


Idag stannar vi nog inne och betraktar stormen. Harald däremot är på golfbanan. Förstås!

fredag 24 oktober 2014

Räddad!

Ni har ju hört detta förr, men vi har ju en så fantastisk utsikt från vårt matbord! 

Nu i kväll så satt Harald, Julius och jag och åt middag och pratade. En mycket givande och trevlig middag med bra diskussioner. Lilla E är på sleepover hos Amy så Julius fick njuta av sina föräldrar till fullo. Vi kunde prata som tre vuxna människor!

Det blåser som f____n idag och även nu i kväll! Plötsligt ser vi att NSRI (frivilliga sjöräddningen) är på väg ut i vågorna från Simonstown. Det skummade rejält när dom gick rätt upp mot vågorna. Efter ett tag vek dom av in mot viken och saktar ner.  Harald ser att det är en galning som är ute och paddlar kanot ute i stormen. Helt själv! Kanotisten paddlar på ett tag och NSRI ser ut att bevaka att läget är under kontroll. Efter ett tag ser vi, från middagsbordet, att NSRI fiskat upp paddlare och kanot och kör in mot hamnen.



Kanoten håller på att bärgas upp på akterdäck!

Väldigt osmart att ge sig ut och paddla när det blåser en medelvind på dryga 15 m/s och  "nätta" 18 m/s i byarna. Men han blev räddad! Mitt framför ögonen på oss, vid middagsbordet!

onsdag 22 oktober 2014

Yesteryear!

I går hade vi verkligen ett intressant besök! Haralds fröken på mellanstadiet kom på middag! Det är alltså över 30 år sedan dom träffades sist men nu är fröken Marianne och hennes man Peder här i Kapstaden på semester. Helt otroligt!

Vi bjöd in dom på en riktig sydafrikansk braai förstås! Jag förberedde mat och såg till att det var städat och fint hemma och innan jag skulle hämta Eilika så gick jag ner i gästvåningen för att kolla att allt var ok. Gästerna skulle nämligen eventuellt sova över. Vilken överraskning jag fick! Hela köksgolvet var täckt av vatten! Det visade sig att varmvattenberedaren som sitter under diskhon läckte! Jätte kul upptäckt och ännu roligare drygt 2 1/2 timmar innan gästerna skulle komma. Harald började skrapa vatten (som tur var lutar golvet mot dörren ut mot poolen) och jag ringde Lex the Plumber Guy. Lex är världens bästa rörmokare och snabb service är verkligen hans grej. Inom 30 minuter var han på plats och inte ens två timmar senare hade vi en ny varmvattenberedare installerad och jag hann till och med moppa upp resterande vatten innan gästerna kom. Häpp!


Braaimästaren och Peder!


Ja, gissa vem som "stal" fröken! Marianne tyckte att Eilika var en kopia av Harald när han var liten.


Boerewors (sydafrikansk korv), strutsfilé, oxfilé och majs!

Det blev mycket prat, god mat och en hel del vin. Gästerna sov över vilket var väldigt trevligt! 


Marianne fick till och med lägga Eilika!

I morse var det ju vanlig vardag för oss men Marianne och Peder följde med Harald för att lämna Eilika i skolan och sedan åt dom frukost på Olympia Café i Kalk Bay. Bra avslutning på ett mycket trevligt återträff.

måndag 20 oktober 2014

Bra start

I lördags morse startade Eilika, Idefix och jag dagen på bästa möjliga sätt! Vi gick ner till tidvattenspoolen och stranden innan frukost. På helgerna brukar jag gå ut med Idefix innan frukost så att jag kan njuta länge av frukosten sen. Oftast hänger även Eilika med och inte allt för sällan fortfarande klädd i pyjamas. Men i lördags morse var det fantastiskt väder och hon satte på sig bikini och tog med badrocken. Jag hällde kaffe i en termosmugg och tog med mig.


Mycket bra start på dagen!

Efter ett bra tag så fortsatte vi till stranden i stället. Riktigt maffiga vågor vilket roade både hund och barn.


Härligt!





Rädd för vatten?! Nej inte mycket!




Efter en mycket sen frukost så åkte Eilika och jag och handlade. Bästisen Amy skulle sova över och innan hon kom behövdes det handlas.
 

På eftermiddagen när Amy kom så visade termometern sådan här härlig temperatur.




Det blev poolbad för tjejerna!


Efter nästan 2 timmar i poolen och en dusch tar dom sig en äppelpaus with a view!


Till middag gjorde vi pizza! Amy och Eilika gjorde varsin sådan här fin pizza!

Efter maten fick jag en liten sneak-peak på tjejernas Barbie Fashion Show som dom fixat när dom inte badade i poolen. Oj vad dom hade förberett och så kul dom hade!


Amy sköter musiken!


En av dom 14 mannekängerna på catwalken. Som sagt var, roligt har dom tjejerna!


Titta så fint dom gjort! Med runway och allt. Bakom ridån finns även ett Green Room med både soffa och TV till mannekängerna. Dom vet hur det ska vara!

Jag fick se hela showen på söndagsförmiddagen. Den tog nästan 30 minuter och flickorna turades om att sköta musiken och gå med dockorna. Jag filmade några snuttar med iFånen och Amys mamma och jag var rörande överens om att dom klippen måste sparas. Tills dom tar Studenten typ!

fredag 17 oktober 2014

Tjuvpack!

Lånar mammas uttryck! I förmiddags fick vi ett samtal från min pappa. Han undrade om vi saknade en röd TYR väska. Lite underlig fråga kan man tycka. Saken var den att han hade, av en händelse, hittat en röd TYR väska bakom en byggnad på den lilla grusvägen upp till deras hus. Väskan var tom men bredvid låg en tomkartong tillhörande ett par hörlurar.

Vi saknade ingen TYR väska vad vi kom på men så kom jag på att Julius hade ju faktiskt köpt ett par hörlurar i somras och vi har ju en röd TYR väska som även Julius använde i somras när han åkte iväg och jobbade. Jag gick in och frågade Julius (som varit hemma sjuk idag) vad han gjorde med kartongen till lurarna. Den hade han lagt överst på sin hylla, bredvid den röda TYR väskan, i sin lada. Hur hade nu detta hamnat bakom en byggnad 300 meter från oss?

Vi har för några månader sedan haft inbrottsförsök i just Julius lada men dom lyckades inte ta sig in. Vår granne kom på dom men dom hann undan. Vi frågade pappa om dom inte hade lyckats ta sig in i alla fall eller om dom försökt igen. Pappa trodde inte det eftersom han varit nere och klippt gräset hos oss för några dagar sedan och då var allt lugnt. Pappa gick i alla fall ner till oss för att kolla.

På eftermiddagen fick Harald ett telefonsamtal från pappa och han hade då varit nere och kollat. Vi har haft inbrott i Julius lada och allt av värde är stulet, förutom TV:n! Tjuvpacket har slagit sönder ett fönster på baksidan av gästhuset (det tidigare inbrottsförsöket var genom entrédörren till ladan) och därifrån gått in i Julius lada (det är en gammal vinkel lada vi renoverat till gästhus och rum till Julius).

Mamma och pappa har städat upp allt glas och polisen kom ut. Det verkar som om polisen lyckats säkra några spår i alla fall. Nu får Julius tänka igenom ordentligt vad som blivit stulet.

Det är ju aldrig roligt att få inbrott eller bli bestulen men det känns ännu värre att dom verkar verkligen ha velat komma in i just Julius lada. Och att det händer på Aspö! Ön nås endast med båt och det är bara knappt 500 personer som är bofasta på ön. Av förklarliga skäl har man varit förskonad mot inbrott och brott överhuvudtaget. Det är inte så smidigt att begå brott på en liten ö. Man tar sig liksom inte därifrån så lätt och alla känner alla. Tyvärr är det nog så att det är någon bofast på ön som gjort inbrottet. Känns riktigt olustigt faktiskt!


torsdag 16 oktober 2014

Rättvist?!

Undrar om "svenskheten" någonsin går ur en, när man bor utomlands?! Jag tror inte det faktiskt. Det är så rotat i oss. Jag följer ju en hel del bloggar som skrivs av framförallt svenska kvinnor som bor utomlands. Märker att dom flesta fortfarande tänker väldigt svenskt, trots många år utomlands.

Något som just nu irriterar mitt svenska sinne till det yttersta är hur segregerat det är i Eilikas skola. Hur rysligt orättvist det är! Jag förstår inte alls hur dom tänker! Sen kan jag i och för sig tycka att det i Sverige ibland går till överdrift åt andra hållet.

Som detta till exempel! Fick en lapp hem från skolan igår. Sjuorna ska lära sig att vara entreprenörer och göra en rolig dag för barnen på skolan. Det är ju bra! Men.......det finns MÅNGA barn på skolan som inte ens får lunch med sig från sina föräldrar för att dom inte har råd. Det samlas in smörgåsar, kokta ägg och frukt varje dag från föräldrar, som sedan ges till dom som inte får någon mat i sig annars. Samtidigt ordnar skolan denna aktivitet! Hur ska dom barnen ha råd att köpa mat, godsaker, få ansiktsmålning och delta i aktiviteter? Det kan dom inte, utan dom får stå och titta på!

 

Nu kanske ni undrar varför jag hetsar upp mig över detta enstaka tillfälle men det är tyvärr ett väldigt frekvent återkommande dilemma. Nästa fredag anordnas en Library Night! Alla 3:or får komma utklädda till en karaktär i en bok på fredags kvällen och det bjuds på aktiviteter och en liten snack. Rolig idé eller hur?! Men........det kostar R50 för varje barn! Pengarna skall gå till en väggmålning i biblioteket. 

Och strax innan lovet så hade Green Guerillas (aktivitet efter skolan där dom gör kompost och odlar) en market day under skoltid. Barnen skulle/kunde ha med sig pengar för att handla små plantor, kompost, fröer och diverse annat. Kul idé igen, men INTE för alla! 

Lite då och då har dom ju civvies day (som jag skrivit om ett antal gånger) och då måste barnen betala en slant (oftast R10) för att få ha sina vanliga kläder (inte skoluniform). Pengarna går till välgörenhet. Det gör ont i hjärtat när jag ser dom stackars barnen som inte har R10 och därför måste komma i sina uniformer. Näst intill mobbing! Definitivt segregerar det barnen! Känns inte rätt väg att gå för ett Sydafrika där alla ska få samma möjlighet och rättighet! 

I övrigt så har vi en dag med regntunga skyar! Men det är vackert det med.



Och så blir man ju allt lite gladare av att titta på sin knasiga hund när han leker med sin boll bland vågorna. Han är inte rädd för vatten i alla fall!





söndag 12 oktober 2014

Fånga dagen

Ja hur fångar man dagen?! Hur njuter man av livet?!

Till exempel kan man, som vi gjorde idag,  tömma en flaska bubbel till ägg och baconmackorna vi åt till lunch! 

 

Eller ta vara på det vackra vädret, som Eilika, Idefix och jag gjorde i måndags morse, och gå ner till tidvattenspoolen på morgonpromenaden.









I morgon börjar vardagen igen! Barnen börjar skolan efter sitt Spring break! Taxi Mom, och Dad, är åter i tjänst! Men vi ska nog lyckas fånga dagen även i vardagen!

En sorgens dag

I går slutade Haralds golfrunda väldigt abrupt och tragiskt redan vid 13 hålet! Varje lördag dom senaste snart 4 1/2 åren, har Harald spelat golf med samma härliga gäng. Så även i går men plötsligt händer det som inte får hända. Haralds goda vän Peter, som spelar i bollen före Harald, stupar tvärt framlänges när han får en hjärtattack! Harald och killarna i hans boll rusar fram och flera av dom gör hjärt-och lungräddning men tyvärr går Peters liv inte att rädda!

Tävlingen blåstes av och dom inväntade ambulans. Ambulanspersonalen förklarade honom död men kunde inte flytta honom förrän polisen kom. Harald och hans golfgäng samlades i baren i väntan på polisen och för att prata av sig. Till slut kom polisen och Harald och två andra fick äntligen flytta på Peter. Det var förstås en väldigt dämpad Harald som kom hem från golfbanan i går.

Men Peter fick lämna jordelivet snabbt och utan smärta och han gjorde det han tyckte bäst om; att spela golf! Han gick bort precis efter att han slagit sitt bästa slag den dagen! Peter var 68 år gammal, men såg ut att vara minst 10 år yngre. Han gick bort alldeles för tidigt! Naturligtvis går våra tankar till hans familj, som blev kvarlämnade så hastigt! Speciellt hans barn som bor i Australien!

Tyvärr slutade denna sorgens dag inte med detta! Jag fick senare på kvällen reda på att en fd kollega till mig, Therese, hade hastigt gått bort i torsdags kväll! Hon fick hjärtsvikt på kvällen, blev medvetslös och två timmar senare var hon död! Jag har även fått reda på att hon hade en svår cancer men levde sitt liv så vanligt som det bara gick. Hon jobbade fortfarande heltid ända tills hon gick bort. Therese och jag jobbade bara i hop i drygt 2 år men hon var en fantastisk tjej! Vi höll kontakten via Facebook sedan några år tillbaka. Jag hade ingen aning om att hon hade cancer! Även hon gick bort alldeles för tidigt och lämnade make och två tonårsbarn. Hon var lika gammal som mig!

Ja, livet är verkligen en skör tråd! Känner att man verkligen bör ta vara på den tid man har. Men det är inte alltid så lätt i vardagen. En tankeställare får man dock efter en dag som igår!

Carpe Diem och Fuck Cancer, säger jag bara!

onsdag 8 oktober 2014

Heldag

I går agerade Harald, Eilika och jag vinguider åt familjerna Arlbrandt Sr och Arlbrandt Jr! Liiite tråkigt väder, stundtals i alla fall, men vi är ju svenskar så det störde inte oss så mycket. Det var lite mulet och vinden var i kyligaste laget. Men med jämna mellanrum tittade solen fram och då blev det varmt och härligt!

Vi började med att träffas på favoriten Steenberg i Tokai kl 10.00. Vikingar som vi är så trotsade vi vinden och satt ute. Efter att ha provat 6-7 viner och blivit guidade genom varje vin av en superb tjej så stuvade vi om oss i Haralds och min bil och körde mot Paarl. Vi bestämde att det är bättre att vi kör så kan vi guida på vägen dit och dom som inte har turen att bo här permanent som vi kunde prova vin i stället.

Något försenade anlände vi till vårt bokade bord för 9, på restaurangen på Spice Route Winery. Då vinden fortfarande var kall och molnen seglade förbi med jämna mellanrum så fick vi ett bord inne. Det blev en lång och god lunch! Tog lite väl lång tid att få in maten tycker jag. Speciellt då det var långt i från fullsatt i restaurangen. Men i övrigt var servicen god, vilket den oftast är här i Kapstadsregionen.

Efter lunch med kaffe så bestämde vi oss för att hoppa över vinprovningen på Spice Route (tiden rann i väg och dom höll på att renovera i vart och vartannat hörn) och bege oss till nästa vingård på schemat. Det blev den mycket vackra vingården Hartenberg i Stellenbosch. Där är inte bara vackert utan dom har fantastiskt goda viner också. Bra kombination!

Hartenberg var det länge sedan vi var på så nu åkte kameran fram (efter allmän begäran). Vi lyckades smaka av minst lika många viner som på Steenberg och även här med en mycket duktig och trevlig guide. 



Nu på seneftermiddagen så mojnade vinden och solen värmde så skönt!
 

Det blommar överallt!


Arlbrandts Sr NJUTER!
 

Lisa gav oss många skratt med sin beskrivning av vinerna!
 


 

Vi handlade naturligtvis på oss en del vin, precis som på Steenberg. 


Krassen anses näst intill vara ogräs här i Sydafrika. Men här gör den sig verkligen!
 

Och vita kallor överallt! 
 

En rejäl kaprifol!
 

Efter att vi hade handlat så var det stängningsdags men vi stuvade in vinet i bilen och gick på en vacker promenad innan vi körde mot Kapstaden igen.
 


Lisa, Slema, Tyra och Eilika på upptäcksfärd!
 




 Fantastiska omgivningar!


Selma, Tyra, Eilika och Harald inspekterar vinrankorna som redan har små kart.
 

Långa och många led med vinrankor!
 

Vackra och informativa skyltar vid varje fält.
 


Tillbakaresan tog lite tid på grund av mycket trafik. Kolla handen som håller i dörren till skåpbilen! Only in Africa!

Eftersom klockan redan var mycket när vi körde från Stellenbosch och vi var tvungna att hämta Arlbrandts bil som vi lämnat på Steenberg så bestämde vi oss för att göra dagen till en riktig heldag. Efter det att bilen var hämtad så körde vi tvärs över vägen och åt en god middag på Cape Town Fish Market tillsammans! Så det blev dryga 10 timmar tillsamman och så roligt och trevligt vi hade det!