söndag 26 februari 2012

Struts och vin

I går kväll var det dags för grill kväll! JP och Carin var i Stellenbosch på dagen men kom hem lagom till en målarstund med Eilika och varsin Mojito!


Här målas det för fulla muggar!


I väntan på att strutsfiléerna ska bli klara. Julius sköter vinöppningen.


Vinkorkar är roliga att leka med.


Här sitter vi och myser efter en god middag med grillad strutsfilé, majskolvar och potatissallad. 
Skönt att kunna sitta ute!


Idag var det dags för vinprovning! Vi valde Constantia Wine Route idag. Började med god lunch på Cape Town Fish Market och sedan vin provning på Groot Constantia. Vilken besvikelse! Så konstigt arrangerat allt och ingen mysfaktor alls! Vi fick själva gå och hämta våra viner vid en bardisk där det stod ett par äldre damer och hällde upp. Ingen information om vinerna utan vi fick själva läsa om vinerna. Dyrt att prova var det också och man fick inte vinprovningen gratis om man köpte vin. Vilket är brukligt. Näpp här köptes inga viner trots att ett par var rätt goda! Vi avklarade provningen rätt snabbt! Usch! Men Eilika var nöjd. Hon hittade en hel kartong med korkar bland annat.


Ser ut som om herrskapet har hunnit med betydligt fler viner än vi hade! Skål!



Sedan åkte vi till favvo vingården istället; Steenberg! Här är mysfaktorn HÖG och man får veta mycket om vinerna som blir serverade. Här shoppades det en del som vanligt!


Dom här ska säkert snart skördas. Hemma igen strax efter 17 då vi tänkt beställa hem kinamat. Men dom hade stängt! Så det blev Haralds Carbonara i stället. Minst lika gott!




Vår lilla TYR tjej! Hon skulle ha hela kitet på sig när hon tog sitt kvällsdopp. Hon var så attans söt så jag var tvungen att fota henne! 



Vacker avslutning på dagen precis utanför fönstret! Värre kan man ha det! 
Vi lever ett "hårt" liv här i "Paprika"! 

lördag 25 februari 2012

Mera gäster

Jaha, då har man blivit ett år äldre! Jag fyllde år i torsdags och delar därmed numera både namnsdag och födelsedag med en prinsessa. Jag heter Viktoria i andra namn och i torsdags föddes ju Prinsessan Estelle!

Jag blev firad med skönsång och gratulationer på morgonen. Körde Eilika till skolan men Julius fick vara hemma. Han hade rejält ont i halsen. Fixade och donade på förmiddagen och Eunice städade gästvåningen. 

Strax efter lunch landade Jean-Pierre och Carin. Harald hämtade dom på flygplatsen. Dom passade på att ta sig ett dopp i poolen på eftermiddagen och sedan drog Eilika fram målargrejorna. Jean-Pierre är konstnär och har målat många av våra tavlor.


Målarverkstad vid poolkanten.

Innan vi skulle åka iväg och äta middag så gick vi in till Sally och Kingsley för att gratta Sally. Hon fyller också år den 23 februari! Hon fick ett kort och en mugg som det stod Best Grandma på. Lite busigt! Eilika har ju adopterat Kingsley och Sally till grandpa och grandma. Hennes riktiga bor ju så långt bort. Bra med ett extra par i grannhuset.

Middag åt vi sedan på The Black Marlin utanför Simonstown. Vi har inte varit där tidigare men roligt att testa. Restaurangen ligger i en gammal valstation. Precis vid havet alltså. Helt ok men inget nytt favoritställe. Tror att det skulle vara trevligare att äta lunch där.


Servitrisen tog ett foto på födelsedagsfirarna. Inte bästa dispostionen kanske.


JP tog över kameran! Julius följde inte med :( Han mådde som sagt var inte så bra.



Utsikten!


Själva restaurangen och valstationen. Vi satt precis innanför dörren till vänster. 
Vi åt alla crayfish till huvudrätt. Typ hummer fast mindre och utan klor.


Vacker hibiscus.

I går var det åter till vardagen. Jag och Harald jobbade, Eilika gick  i skolan och Julius låg i sin säng och kurerade sig. Gästerna gjorde Cape Point och Godahoppsudden osäkert. Vi avslutade dagen med en sedvanlig fredagsmiddag, spagetti och köttfärssås, ute på altanen och sedan tittade vi på Rosa Pantern. Vi retas lite med JP som är fransman och därmed bryter som Inspekör Closeau!


Mysigt med en konstnär i huset! I förmiddags när jag tittade ut genom fönstret så ser jag JP sitta och måla av vårt hus med akvarell färger. Eilika gick naturligtvis dit och fick både lite papper och låna färger. Hon älskar ju verkligen att rita och måla så det är ju drömmen för henne! Nu har JP och Carin åkt till Stellenbosch för att gå på lite gallerier. Harald spelar golf, Julius ska göra sin uppstasdel av Nationella provet i svenska och Eilika och jag gör som vi brukar göra; går ner till poolen efter lunch. 

tisdag 21 februari 2012

Jag ryckte upp mig

Jodå, efter Eilika var hämtad så tog jag mig i kragen och............gick ner till poolen och solade!


Värre tisdagseftermiddagar i februari har man ju haft!


Bad och vattenmelon! Det är man värd efter en dag i skolan.


Mums! Jag fick en bit. Eilika åt resten.

En och en halv tima vid poolen och sedan iväg för att hämta Julius. Men jag blev inte mycket piggare tyvärr. Misstänker att antihistamin tabletterna gör sitt. Men hellre trött än att jag kliar sönder alla mina loppbett! I morgon är det en ny dag och då ska jag hinna med massor. Bl.a. vika all tvätt som jag tvättat idag.

Seg dag

Det är en seg dag och så är det faktiskt lite synd om mig! Så det så!

Jag kommer mig inte för att göra något idag. Jo, jag har tvättat 3 maskiner tvätt förstås. Och så har jag bevakat garagedörrs- och intercom reparatörer. Men annars sitter jag mest framför datorn. Surfar, Googlar, Facebookar, läser bloggar och ja, jobbar lite också. Men ändå!

Och synd om mig är det för att jag har blivit loppbiten! Har massor med bett på lår, armar, nyckelbenet och ett i pannan. Dom små jävlarna har hittat in i vårt sovrum igen! Får väl skylla mig själv. Har glömt att Frontlina Mosquito på ett tag. Attans vad dom kliar! Men nu har jag baddat med Farfars favvo medikament Salubrin och tagit antihestamin tabletter. Och så har jag besprutat sovrummet och sängen.

Det är ännu mera synd om mig faktiskt. Jag har lyckats stuka lillfingret och ringfingret på höger hand. Hade händerna fulla med kassar, skolväskor, lunchväskor och nycklar igår när jag och Eilika kom hem (gå två gånger?! Neeej då! Det går ändå!). För att öppna ytterdörren (=stor skjutdörr i glas) så använde jag mig av vad jag hade att tillgå; lillfingret! Funkade o-bra! Det smällde till i hela handen! Nu är det ajja och jag har tejpat ihop lillfinger med ringfinger. Klantigt, jag vet!

Ja, ja! Snart måste jag rycka upp mig i alla fall. Taxi Mom har ett antal körningar bokade!

måndag 20 februari 2012

Nya bekantskaper

När man bor utomlands så får man möjligheten att träffa på så många nya människor. Tillfällena uppstår oftare och mer naturligt här än hemma på något sätt.

I går hade vi bjudit hem Heléne och Peter och deras barn Anna och Martin. Med sig hade dom även sina goda vänner Petra och Anders. Vi har aldrig träffat någon av dom förutom Anna. Anna är simmare och var med Nyköpings Simgymnasium här nere för 1½ år sedan. Då var dom alla här på fika efter besök på Cape Point. Vi fick då reda på att Annas föräldrar har ett hus här nere och att dom kommer ner lite då och då. På den vägen är det. Harald och Peter har fått kontakt och nu var dom här. Så vid fyra tiden fylldes våra altaner och uteplatser av glada svenska röster.



Kall öl och vitt vin samt lite gott bröd och olivolja började vi med. Det var en FANTASTISK dag verkligen. Rejält varmt (dryga +30C) och ingen vind. Vi kunde verkligen "show off" vårt paradis.



Julius och Anna gick ner till stranden och surfade lite en stund. Sen blev det bad i poolen.


Helénes och Peters goda vänner, Petra och Anders, visade sig komma från Karlskrona! 
Världen är allt bra liten! 





Alla tar för sig av maten. Vi hade grillat kyckling och fläskfilé och till det sallad, små ugnspotatisar, majskolvar och tzatsiki.


Jo, vi satt länge och åt och pratade! Hade en härlig eftermiddag kväll. Mycket att prata om och många beröringspunkter. Ungdomarna drog sig tillbaka och tittade på film. Eilika hoppade lite hit och dit och så avslutade hon med att göra sin läsläxa för alla innan hon gick och la sig.

Det blir helt klart återträff  på Aspö i sommar!


En liten objuden gäst hittade jag i taket i vårt sovrum också. Vi har träffat på denna lilla krabaten tidigare. Han/hon verkar bo i vårt badrum och sovrum. 
Han/hon får bo kvar! Dom är bra på att fånga flugor och andra småkryp.

lördag 18 februari 2012

Disken får vänta

Oftast brukar titeln på mina inlägg komma samtidigt som jag börjar skriva men inte nu. Får fundera medans jag skriver.

Jag sitter och fnular lite om det här med att blogga. För mig är det, än så länge, inget måste utan bara roligt. Jag skriver när jag känner för det. Inga krav! Jag behöver inte nödvändigtvis ha något specifikt att berätta, det kanske ni har märkt?! Jag skriver oftast lite som i en dagbok. Berättar vad vi gör och vad som händer omkring oss. Om stort och smått.

Jag började blogga för att ge vår familj och våra vänner en möjlighet att fortfarande kunna följa oss och våra liv trots att vi flyttat till andra sidan jordklotet. Mamma var inte jätte begeistrad när jag började. -"Men du skriver saker om dig och din familj och vem som helst kan läsa?!" Ja, så är det ju. Men jag gav igen ;) Mamma ställde upp på ett flertal tidningsintervjuer när hon var i tidningsbranschen och vi var små. Där berättade hon minsann både det ena och det andra, som vem som helst kunde läsa. Det var bara att köpa tidningen. Bl.a. Femina. Så det så! Men nu tror jag mamma, och resten av familjen, är rätt nöjda med att jag bloggar. Dom hänger ju med!  

Men visst, det gäller att tänka sig för vad man skriver. Riktigt som en dagbok kan man ju inte skriva. För det är många som läser! Kan kännas lite surt ibland att inte helt och hållet kunna skriva av sig.

Och att många läser min blogg det har jag märkt mer och mer av. Speciellt nu när jag träffat en hel del svenskar genom Svenska Vänskapsföreningen. Många vet allt om mig! Alla känner apan men apan känner ingen! I onsdags när jag var på Wines for Life så träffade jag flera stycken och alla tycker om att läsa min blogg. B.l.a träffade jag en trevlig herre som följt bloggen från allra första början. Han går in varje dag för att se om jag skrivit något inlägg. Han var jätte glad att få träffa mig "in real life"! Så roligt! Och smickrande! En extra hälsning till dig Peter!

Jag får också mail från människor som följt min blogg och som vill eller ska flytta till Sydafrika. Jag försöker svara men jag erkänner att jag nu har 1-2 stycken som jag inte svarat ännu. Förlåt! Blir tyvärr så att mailen ligger och väntar på att bli bearbetade och hamnar lite efter jobb mail  och annat. Ska skärpa mig! Maila gärna och fråga! Ska förresten inom kort skriva ett inlägg om just frågan visum, flytta till Sydafrika etc.

Och sedan jag själv börjat blogga så följer även jag ett antal bloggar. Dom flesta är svenskar boende utomlands. Kolla i högerkanten så hittar ni mina favvo bloggar. Många av oss följer varandras bloggar och har blivit riktiga blogg kompisar. Världen har ju blivit så liten på senare år! Vilken skillnad mot när jag bodde i Saudi Arabien på 80-talet med mina föräldrar. Då fanns vare sig internet, mail eller för den delen ens fax. Vi ringde till farmor och farfar någon gång i bland och då måste vi prata fort och helst skulle man ha något "viktigt" att säga. Det var ju så attans dyrt! Nu bloggas det och mailas och pratas gratis med bild och ljud via Skype!

Jaha, vad ska jag sätta för titel nu då? Jo, det får bli.........Se högst upp! Ha en härlig lördag! Det ska jag. Först ska jag ta hand om disken från igår. Jätte härligt eller hur?! Men sen blir det sola nere vid poolen och läsa Hus&Hem. Hoppas att inspiration till vad jag ska laga för middag i kväll kommer då.

fredag 17 februari 2012

Wines for Life

I onsdags var jag på Wines for Life! En fantastisk tillställning! Tyvärr var dock Harald sjuk så ja fick åka själv. Det hela utspelade sig på Rustenbergs vingård i Stellenbosch. En fantastiskt stor och vacker vingård. 

Wines for Life är en del av Stars for Life. Det handlar om att ge ungdomar hopp och en chans att leva ett liv utan HIV och AIDS, Läs mer här. Hela eventet var helt utan vinst syfte.

Jag åkte dit som svensk boende i Sydafrika och som representant för Svenska Vänskapsföreningen. Och vilken eftermiddag och kväll det blev. Sofia Osburn (Svenska Vänskapsföreningen) och jag lyckades få in en fot både lite här och där och vi lämnade små informations flyers till både den ena och den andra. Jag hade fixat tjusiga namnskyltar åt oss så att vi skulle bli lätt igenkända. Det funkade!Vi har redan fått ett antal nya medlemmar på vår FB sida.

Vi minglade, frotterade oss med kändisar, provade fina viner, åt god mat och fick njuta av duktiga svenska artister. Ja det var verkligen en lyckad och fantastisk dag!


Mingel på gräsmattan.


Japp, Maud Olofsson var där. Henne hann vi dock aldrig prata med.


Triple and Touch var konfrenciers.


Det fanns ett antal proffs fotografer och journalister på plats. Här var det photo session för Göran Rudbo och Ken Wennerholm. Jag passade på att "sno" några bilder jag också.
  


Fantastiskt vackra omgivningar!


Till bords och underhållningen har satt igång.


Bästa "kollegan" Sofia! Visst ser hon proffsig ut med sin namnskylt?! 
Japp, så jobbar Svenska Vänskapsföreningen!


Några medlemmar från Star for Lifes kör underhåller. Och vilket drag och vilka röster!


Tillsammans med Triple and Touch.


Vår svenska ambassadör Peter Tejler på väg ner från scenen efter ett tal. Jodå, honom pratade vi med!



En väldigt social katt minglade med oss mest hela eftermiddagen och kvällen. 
Här var hon/han på jakt uppe i ett träd.


The Real Group! Deras extra nummer var SUVERÄNT! Dom gjorde Evighetsmaskinen. Kolla Youtube klipp här. Två av medlemmarna är numer utbytta från detta klipp men huvudpersonerna är kvar!


Sofia såg dessa vackra berg i horisonten helt plötsligt. Jag fick inte riktigt in skärpan på rätt ställe men you get the picture. Fem minuter senare var den röda "lampan" släckt.



Måns Zelmerlöw (som inte är min stora favorit) gjorde ett fantastiskt uppträdande. Han sjöng bra och och hade valt bra låtar. Bland annat Sverige av Kent och Oh Boy av Peps Persson.


Jag missade tyvärr slutnumret som tydligen var var väldigt bra men jag skulle ju köra hem i mörkret så jag åkte lite tidigare. Det tar drygt en timme att köra. Men jag var mycket nöjd ändå! Men det hade ju varit ÄNNU roligare om jag hade fått ha Harald med mig. Nästa år! DÅ!