lördag 12 augusti 2017

Allt har ett slut

I kväll borde vi ju ha gravöl, men då både maken och jag har en vit månad så blir det inte så!

Vadan detta undrar ni säkert skrämt! Jo, detta är mitt sista inlägg på bloggen Familjen Kruger i Sydafrika!

I dag är det exakt 8 (!!!) år sedan jag skrev mitt första blogginlägg och jag har sedan ett tag tillbaka tänkt att idag blir det mitt sista inlägg.


Här har ni mitt allra första trevande inlägg, från den 12 augusti 2009!



Jag har alltså bloggat, flitigt, i 8 år men nu känner jag att det få bli ett slut. Av lite olika anledningar faktiskt.

Den främsta anledningen är nog ändock att vi inte bor i Sydafrika längre. Vi har flyttat hem till nära och kära så behovet fins inte riktigt längre på samma sätt. Det var ju den främsta anlednigen till att jag började blogga. För att låta familj, släkt, vänner och bekanta ta del av vårt liv på andra sidan jorden. Men nu är vi här och lever ett liknande liv som dom flesta.

Sedan så känns det för personligt och nära att blogga om vårt liv nu när vi bor i Sverige. Framförallt då vi bor på ett så litet ställe, som en ö med enbart 500 bofasta. Too close for comfort!

Och slutligen så finns inte lusten att skriva riktigt kvar längre. Det kanske ni har märkt på mängden inlägg den senaste tiden. Dom har blivit färre och färre.

Sen har jag själv nästan irriterat mig på att dom som bott utomlands och bloggat slutat så fort dom flyttat hem till Sverige igen. Jag har ju varit så nyfiken på hur det gått för familjerna, för barn och husdjur, att anpassa sig till det nya men oftast gamla livet i Sverige igen. Och så gör jag likadant själv! Men nu förstår jag bättre varför det blir så.

Men då för alltid eller permanent inte ingår i vår familjs vokabulär så är det ju inte omöjligt att en ny blogg återuppstår någon gång i framtiden. Kanske får jag skrivlust om något. Vem vet!

Så tack alla nära kära, alla främligar, alla från när och fjärran för att ni följt min blogg genom alla dessa år!


 

torsdag 10 augusti 2017

Tredje gången gillt

Ja detta är ju otroligt men sant! Idefix har slitit av banden i sitt högra knä. IGEN! För andra gången!

Jag misstänkte för ett bra tag sedan att i alla fall ett band var av och så för drygt 3 veckor sedan så gjorde han utfall mot en katt på vår promenad, och direkt efter det så haltade han mer och det klonkade i knät på honom. Han lyckades alltså slita av bandet/bandet trots att han var kopplad vid kattmötet. Vi träffade veterinären, igen, som konstaterade att det var av. Sen bokades tid för operation på Läckeby Djursjukhus (knappt 10 mil från Karlskrona) till den 31 juli.

Men innan dess var vi där och undersökte och röntgade benet inför operationen. Sen blev operationen inställd den 31/7 då veterinären som skulle operera blev sjuk. Så igår, den 9 augusti, opererades han. För tredje gången på samma ben!

Det har gjorts en sk TPLO operation vilket är den vanligaste typen av ingrepp vid ledbandsskador i Sverige. Sån operation som gjordes i Sydafrika på Idde, 3 gånger, görs knappt i Sverige längre. Jag förstår varför!

Då det är en stor operation så fick han stanna över natten och idag på eftermiddagen fick jag hämta honom igen. Ett rysligt farande fram och tillbaka till Kalmar med andra ord.

Operationen har gått bra och Idde mår bra! Ortopeden fick även ta bort drygt hälften av menisken som var skadad. 


Trevligt och proffsigt sjukhus. Mycket trevlig personal!
 

Sommarens varmaste dag, tror jag bestämt, spenderade jag till största delen i bilen!
 

Jodå han går på benet dagen efter en så stor operation. 

Att vara ynklig och lugn ligger inte i Iddes natur. Både veterinärer och djurvårdare var alldeles fascinerade över att han var så aktiv med en gång. Jo tack, det finns ju en anledning till att dessa förbaskade nylontrådar inte har hållt! Mycket energi i denna hund!


Dom har gått in vid det gamla ärret för att ta ut dom trasiga nylontrådarna. Och jag tror även att titthålsoperationen gjordes från utsidan av knät. Alltså två sår på utsidan.


På insidan har dom gjort det stora ingreppet. Dom har sågat ur en bit av benet och fixerat i en annan vinkel med metallplatta och skruvar.
 

Han har även blivit rakad uppe på ryggen där dom la ryggmärgsbedövning.
 

Vackra hunden!
 

I väntan på färjan så stod den nyopererade hunden i bilen. Varför ligga ner och vila när man kan stå?!
 

Men väl hemma så vilar han! Och inhängnad har han blivit också.
 

 Skönt att vara hemma och vila på trädäcket.

Det största dilemmat vi har nu är att han naturligtvis inte kan gå upp för vår trånga trappa med sina oregelbundna trappsteg. Han har redan försökt komma upp tre gånger. Han följer ju med oss upp varje kväll och tittar på TV. Stackarn! I morgon ska jag sätta upp den gamla trappgrinden som vi turligt nog har kvar sedan barnen var små.


I kväll sitter jag hos patienten och håller honom sällskap.

Men till skillnad från tidigare operationer så får han ut och gå med en gång. Bara små promenader på 5-10 minuter till en början men gärna 3-5 gånger per dag. Sedan utökar vi promenadtiden vartefter, efter hans stygn är borttagna, om ca 10 dagar.

Efter stygnen tagits så skall vi även börja med rehab. 

Om 6-8 veckor ska vi tillbaka till Läckeby och ortopeden för undersökning och röntgen. För att se att läkningen fortskrider som beräknat.  

Ja, så kan det gå!
 

söndag 6 augusti 2017

Uppdatering

Vi hinner med en hel del märker jag när jag väl tar mig i kragen för att skriva ett blogginlägg. En jäkla tur att jag fotar flitigt med min iFån. Annars hade jag ju aldrig kommit ihåg! :)

Vi, ja i alla fall jag, försöker nu komma in i lite rutiner. Jag har börjat jobba! Så roligt! Men dom riktiga rutinerna kommer först när Eilika börjat skolan. Nu far jag lite fram och tillbaka. Hon är ju inte van att vara hemma själv men det går bra.

Började jobba i måndags. Har gått parallellt med sommarjobbaren, som nu lärt mig allt han kan om delar av mitt nya jobb. Från och med i morgon får jag klara mig själv! Nej då, jag får hjälp när jag behöver.

Jag jobbar i våra egna bolag och det finns en hel del att göra. Harald och jag ska få ordning och reda är tanken! Kul med lite att bita i. Prioritet ett är att få ordning på lagret och försäljningen på Zmaka. Det började jag med i förra veckan.


Här är min nya arbetsplats; Vita Huset! (bilden togs i vintras)


 

Zmakas lager håller på att bli riktigt fint! 

 

Utsikten från lagret.

Bortsett från att jobba så har vi:


Fikat på verandan när det regnar!

Vi har blivit med båt! Snälla pappa hjälpte till att hämta den från Saltö. Vi får återuppliva våra begränsade båtkunskaper innan vi ger oss ut på havet. Har ju inte kört eller ägt en båt sedan Julius var liten. 


Vilken lycka! Pappa är nog gladast! Han har förstås full tillgång till båten när han vill och behöver.


Mot Aspö!


Och jag kan ju inte låta bli att fotografera när det är så attans vackert på Iddes och mina promenader.

Förra helgen körde vi till Flensburg i Tyskland för att fira Haralds moster och morbror som fyllt jämnt. Julius kom hem från Budapest samma dag som vi åkte så han stannade hemma och passade djuren.


Zzzzzz!


Över dom tre broarna genom Danmark.


Sjukt mycket trafik! Vid köbildning så passade jag på att måla naglarna!

Vi roade oss med car spotting på vägen. Vi räknade hur många olika nationaliteter på bilar och lastbilar vi såg. Vi kom upp i hela 22 stycken! 

 Efter en sen men smarrig lunch och lite pre-shopping på Citti så checkade vi in på hotellet. Vi bodde på det nya och mycket fräscha hotellet Hafen.


Fint rum och glad unge! Harald hann kolla lite simning innan vi körde ut till släkten i Jardelund.


Frukost på Citti och seriös shopping på lördag morgon. Eilika skulle prompt köpa en Savanna för det dricker hennes sydafrikanska grandma Sally!


Hanni och Beate hälsar alla dryga 60 gästerna välkomna till festen! Stor släkt!


Sysslingarna Anna och Eilika! Dom är lika gamla och denna gången gick det bättre att prata med varandra då Anna blivit duktig på att prata engelska. Eilika är ju inte så bra på tyska :)


Tre kusiner och en syssling! Kisinerna till vänster!


Busfrön!


Mycket god frukost på hotellet på söndagen.


Hej då Flensburg! För denna gång. Vi kommer snart tillbaka!


Sautan vad det regnade på vägen hem! Det var ingen höjdare att köra i det regnet och med den trafiken. Det tog sin tid men vi kom hem välbehållna till son och djur så småningom.


Inte mycket till sommar i år! Men vackert ändå. Fifty shades of grey?!


Eilika och jag tittade in till Julius i hans lägenhet i fredags eftermiddag. Eilika hamnade i Pokemon heaven när Julius tog fram sin välfyllda låda!

 

Kvällssol på Kastellet!


Ja det är något visst med svenska sommarkvällar! Trots regnmoln.
 

Ja detta puckot börjar acklimatisera sig! Hittade honom sovandes såhär en kväll.


Han älskar sina promenader! Trots att han måste vara kopplad. Så mycket att nosa på. Och rådjur runt var och varannan buske!

I går jobbade Harald och jag med trädgården. Det behövs verkligen. Men jag tycker det är roligt. Saknat det. Var inte lika kul i Sydafrika av någon anledning. Kanske beror på att jag känner igen växter och ogräs här och dofterna framförallt.

I dag ska Eilika åka in till stan och gå på bio med sin storebror. Jag tänker nog också ta färjan in till stan och åka och storhandla inför veckan som kommer. Det var ju det där med att få fungerande rutiner.