måndag 31 oktober 2016

Halloweeeen

Idag är det ju Halloween men Eilika firade i fredags. Då var det nämligen Trunk-and-Treat i skolan.

Men redan i tisdags kväll karvade vi pumpa. På onsdagen skulle den lämnas in till tävlingen i skolan. Idag delades det ut priser. Eilika vann inte men fick ett pris i alla fall.


Vi tyckte att en Jack-o-Lantern inte kan blir läskigare än såhär!
.

Det var till och med spöklikt väder när vi körde till skolan i fredags!

Klockan 13 fick alla barn i Elementary school byta om till sina Halloween kläder. Sen gick dom alla i en parad runt rondellen på skolan, fick lyssna på marimba bandet och lyssna på rektorn hålla tal och sen........var det dags för Trunk-and-Treat! Varje årskurs (föräldrarna) dekorerar bagaget på en bil som sedan FYLLS med godis och småsaker. Barnen går sedan klassvis till alla bilar och får sina påsar fyllda med godsaker. Rolig tradition!
 

Eilika var utklädd till den elaka Maleficent (typ den elaka fén i Törnrosa). Vi hade hyrt dräkten (för futtiga 62.-!).
 

Läskiga figurer och en söt (dansk) enhörning!
 

Hela klassen, inklusive fröken längst bak.
 

Eilika och Aubrey försöker se lite onda ut! Jag tycker dom är mest söta!


Parad!
 


Visst var hon fin?!
 
 


Dekorerad "trunk"!
 

Vår lilla toktjej smaskade hellre på tomater än allt godis på kvällen!


Idde däremot firar Halloween idag! Han klädde ut sig till spöke! Buuuu!

 

torsdag 27 oktober 2016

Förra helgen

Uppdatering från förra helgen......bättre sent än aldrig! Eller?!



Torsdag eftermiddag och gänget sitter på skoltrappan och väntar på att bli hämtade av sina föräldrar.



I lördags morse regnade det! Rejält!
 

Istället för promenad i regnet på morgonen så fick matte vara lite kreativ. Frukost serverat på diverse olika sätt! 
 

En del utspritt över golvet! Caesar tyckte det var rysligt spännande men smaka ville han inte!
 

En del serverat under några, inte alla, tennisbollar i en muffinsplåt. 
 

Och det sista serverat i 2 Kongs "förseglade" med leverpastej!

Det tog i alla fall några minuter längre än vanligt för Idefix att äta sin frukost och han fick använda hjärnan lite mer. Men han fick sin morgonpromenad lite senare, när det slutat regna.

Harald åkte till golfbanan på morgonen men kom hem igen. Han hade inte lust att sitta där och vänta på att det skulle sluta regna, för att sedan bara kunna spela 9 hål.

På lördag kväll mellan 17-19 var Eilika bjuden på kalas. Kalaset hölls på lek-och klätterstället BeUp Park i Pinelands. Harald bjöd på tidigt middag så att vi skulle hinna dit i tid. Det tar nämligen ca 45 minuter att köra från där vi bor. Av förklarliga skäl stannade jag kvar under kalaset. Satt uppe på fiket och kunde då fota min lilla Fröken Försiktig. Eilika är inte den sportiga och våghalsiga typen. Hennes koordination är inte den bästa, vilket inte är så konstigt när man ser till hennes längd (längst i hela lågstadiet!), och inte starkast i världen. Men på detta klätterställe så utmanade hon faktiskt sig själv! Hon fick lite extra mod av att jag var där och tittade på henne och gav henne tummen upp med jämna mellanrum. 

Först var dom alla i en stor "bur" gjort av nät. Där skulle man balansera runt och hänga, klänga och gunga i diverse hinder och gungor. Nej det var INGET för Lilla E! Hon tog sig med stor möda ut därifrån relativt snabbt.


Hon håller i sig krampaktigt!

Ja, ansiktsuttrycket talar för sig själv!
 

Men hon skrattade åt sig själv! Dom andra dom for runt som apor!
 


Springa och studsa på studsmattorna däremot var KUL!
 

 Övertalad av kompisarna och tummen upp från mamma fick hon hjälp av personalen att få på sele och livlina. Dags för klättervägg!




Jodå! Hon GJORDE det! Men det tog en hel del övertalning från personalen att få henne släppa taget och åka ner i livlinan igen!
 



Men hon vågade sig på flera av väggarna och hon blev modigare och modigare!
 


Även denna läskiga hinderbana gav hon sig på. Om än inte hela vägen upp! Det hade jag aldrig vågat! Nu killar det under fotsulorna på mamma/mormor när hon läser det här! Eller hur mamma?
 

Cool klättervägg där hon klättrade tillsammans med Aubrey, som hade en ryslig fart!

Trött och nöjd kom vi hem till vin, Cola, tyska charketuier, ost och kex, som Harald dukat fram framför TV:n. 

På söndag eftermiddag hade vi Helen och Dave här på braai. Det var väldigt längesedan! Grillade laxfileér, kycklingklubbor och tysk korv. Sallad till det. Mycket trevligt!


Innan gästerna kom så var jag och handlade. Såg dessa två genom Eilikas fönster när jag gick ut till bilen. Harald leker på golvet med sin dotter! Världens bästa pappa!

I måndags flög Harald till Sverige (igen!) och kommer inte hem förrän 2 1/2 veckor senare. Så nu kör jag bil! Minst 2 timmar varje dag i bilen. Dryga 30 minuter till skolan, 30 minuter hem igen, 30 minuter till skolan och 30 minuter hem igen. Samt en del andra små "utflykter"! Men det går!




måndag 17 oktober 2016

245 dagar

Här planeras det för fullt. Det mesta i både Haralds och mitt huvud, en del diskuterar vi och en del har påbörjats rent fysiskt. Jag pratar om planering inför vår flytt till Sverige alltså.

I dag pratade vi oss fram till vilket datum denna flytt kommer att äga rum. När vi faktiskt sätter oss och djuren på planet. Nu är det ju rätt långt dit, men datum behöver mer eller mindre spikas så att Harald kan planera sina resor fram tills dess. 

Datumet kom vi fram till eftersom Eilika slutar skolan på torsdagen och sedan vill vi ha helgen på oss att avrunda här, och låta Eilika få en sista play date med Amy bland annat. Vi behöver ju inte sitta på planet samma dag eller dagen efter hon slutar! I vanliga fall brukar vi ju försöka komma iväg så fort som möjligt för att kunna ha så många dagar som möjligt i Sverige, innan Eilika börjar skolan igen efter lovet.


Så.....245 dagar är det alltså kvar!

Det som också är i full gång, och från och med idag även rent fysiskt, är flytten av djuren. Jag har begärt in offerter från diverse företag som kan assistera med katt- och hundflytt. Makalöst vad det skiljer i pris för att göra exakt samma sak. Det skiljer nästan 15000.- mellan den billigaste och den dyraste. Jag har även ställt frågan direkt till ett flygbolag, som i sin tur fört frågan vidare till en speditör. Det lutar nog åt att vi skippar flyttfirmorna och gör jobbet själva. Jag lyckades ju få hit vår katt Mosquito från Sverige och jag har bra koll på vad som krävs i form av vaccinationer och dokumentation. 

Det som tar mest tid är att få papper på att båda djuren bildar antikroppar mot rabies. Man måste vara ute i god tid. Vi måste ha MINST 90 dagar på oss. Då Caesar har en svullen tå (sedan en dryg vecka tillbaka) så tog jag honom till veterinären idag. Ingen vet vad han gjort med sin lilla tå men han har fått antibiotika och inflammationshämmande. Passade då även på att prata med vår veterinär om vad som behöver göras. Det slutade med att Caesar även fick sin rabies vaccination uppdaterad och om 31 dagar ska vi tillbaka, tillsammans med Idefix, för att ta blodprov. Blodproven skickas sedan till ett laboratorium . Provsvaren kan visst ta upp till 2 månader att få. Men nu är bollen i rullning!





Om dessa två bara visste vad som komma skall!


fredag 14 oktober 2016

Namibia- sista dygnet

Fredag morgon började vi med att köra och hämta och få monterat det nya däcket vi beställt. Medans vi satt och väntade i däckverkstan så bläddrade jag i dagens The Namibian och hittade då en halvsida om Dag Hammarskjöld! Det var ju lite kul att sitta och läsa i en däckverkstad i Swakopmund, Namibia!


Med nytt däck på bilen och reservdäcket tillbaka i bagaget så styrde vi kosan mot Windhoek. Denna gång skippade vi grusvägarna och tog B2:an i stället. Betydligt bättre väg!
 


Men även längs denna väg varierade sig ökelandskapet.
 


Vi såg massor med termitstackar längs vägen. Jisses vilka byggen!
 
 

Spetsiga berg!
 
 

Och flerfärgade berg.
 
 

Vi körde igenom ett par mindre städer. Inte nämnvärt lockande. Här en vacker kyrka mitt i ett industriområde.

Lunchpaus fick bli i Okahandja; en ort längs B1:an 70 km norr om Windhoek. Vet inte om vi åkte igenom centrum eller inte men vi hittade i alla fall ett "intressant" ställe där vi stannade.

 

Restaurangen var stor men helt tom.
 

 Jag fick känslan av att det var ett ställe där det kanske var mer fart kvällstid.



Och maten?? Det var ett kapitel för sig. Detta var min.....ja gissa vad det ska föreställa?! Och ja, det smakade som det såg ut!!!!
 

Jo, detta är en ostburgare!!! 

Behållningen enligt Eilika var att i anslutning till restaurangen fanns ett stort stall! Vilken lycka!


Här sitter hon och spanar på hästar och väntar på att pappa ska betala den "goda" maten.
 

 Många fina hästar!




Favorithästen! En otroligt vacker frieser!


Vi fortsatte mot Windhoek.


Checkade in på River Crossing, inte långt från flygplatsen.


Vi bodde i en sådan här lite stuga. Väldigt fint men med en AC som störde oss hela natten.
 

 

Lodgen ligger högt uppe på ett berg. Vilken UTSIKT!
 

A dab with a view!
 

Och så ett glädjeskutt!
 

Vacker pool, men iskall!


Eilika på våran "stoep"! Det får ni Googla själva :)


 

Långt nedanför vår stuga gick det hästar och betade!
 



Kvällssolen lyser upp bergen!
 

Solnedgång över Windhoek där borta i dalen.


Ölen var god! Likaså vinet (sydafrikanskt) men maten.....
 

Under middagen hade vi Julius med oss via Whatsapp. Han fick lite bilder.
 

Naturligtvis måste man ta en bild med funny faces också!


Dagen för hemresa sken solen och det var torrt och varmt!

 

Ja detta ställe kan lätt leva på utsikten!
 
 

 

 God frukost!


Ett sista farväl av River Crossing!
 

Windhoeks flygplats är liten. Man går ut till planet!

Det tar bara knappt 2 timmar att flyga från Windhoek till Kapstaden. På Cape Town International stod vår bil och väntade på oss så snällt. Väl hemma till en överlycklig hund blev det min hemlagade och goda fredagsmiddag, fast det var lördag; spagetti och köttfärssås! Så gott!



Och så kommer vi hem till denna utsikten! Man undrar varför man reser bort över huvud taget!

Jo man reser för att uppleva andra länder, kulturer, människor, mat (i detta fallet tveksamt) och mycket mer. Och för att njuta av hur bra vi har det hemma! Det var en fantastisk resa och Namibia har helt klart gett rejält med mersmak. 


Namibia, we will be back!