tisdag 23 maj 2017

Making memories- Justin Bieber

Förra onsdagen var det dags för Eilikas första riktiga konsert! Lee-Ann och jag bestämde oss för att ge flickorna biljetter till Justin Bieber i julklapp! Ja och mammorna måste ju följa med!

Eilika är ingen riktig fan av Justin Bieber men jag tyckte det var en rätt så bra första konsert. Han är ju ändå en världsartist! Amy däremot är lite större fan än Eilika.

Konserten var på den stora fina stadion inne i Kapstaden. 70000 personer ska det ha varit på plats! Jo ljuseffekter och fyrverkerier var verkligen maffigt men ljudet var tyvärr ingen höjdare. Misstänkte det redan innan för så var det när vi var på U2 för några år sedan. Och jag är verkligen ingen fan av Dustbin Beaver, men vad gör man inte för sina barn! Spelade några låtar på torsdagen sedan för att kolla om jag kanske hade ändrat mig efter att ha sett honom live. Men nej, jag stängde ganska snart av.


Lee-Ann hade köpt linnen till tjejerna redan innan konserten. Spänd tjej!


På plats! Det blev ju en rätt så lång väntan innan han behagade visa sig på scenen, den unge herrn! Killen i bakgrunden gjorde ett tappert försök att fotobomba :)


Glada som få!
 
 

Och likadana dojjor har tjejerna fått av Lee-Ann också. Fast olika färg! Men dom bytte förstås en sko med varandra. Bästisarna!

Vi åkte hemifrån strax efter 17 på kvällen, hittade en bra parkering och sedan var vi hemma igen vid midnatt. Eilika var jätte nöjd! Tyckte det var så häftigt! Hon fick sovmorgon nästa dag. Skippade gympan och började kl 09.00 istället. 

Ja det blev ju en kväll att minnas även det!

måndag 22 maj 2017

Jävla skit

Ja nu svär jag också! Förlåt men det går åt lite svära ibland.

Fast innan jag förklarar mig så måste jag ju berätta att Idefix har fyllt 4 år! Jodå, förra lördagen så fyllde han år. Han fick förstås både sång, paket och ben innan vi körde till Inverdoorn. Sedan gick grannen ut med honom på eftermiddagen och Patrick kom och sov hos honom.


Hipp, hipp hurra för Idde!


Fin, fin födelsedagspresent!


Och så dessa två!



Vilka godingar!

Så anledningen till mina svordomar. I morgon var tanken att Idefix skulle vara helt återställd efter sin operation för 6 veckor sedan. Han skulle få springa lös, utan koppel, för första gången på många veckor. Men.......så blir det inte! 

För två veckor sedan ringde jag veterinären för jag tyckte att han haltade lite för mycket igen. Jo knät hade ju inte läkt ännu men hans hälta blev värre och inte bättre. Jag fick antiinflammatoriska som jag skulle ge i två veckor. Efter 5 dagar så hade det inte blivit bättre alls. Jag fick en tid åt honom i måndags förra veckan. Det visade sig att knät var svullet och inte stabilt som det borde vara. Vetrinären kände med en gång att operationen måste göras om. Jävla skit! 

Så i tisdags opererades Idefix igen. Bara 5 veckor efter hans tidigare operation på samma knä. Det var verkligen i grevens tid. Det tar 6 veckor för honom att bli återställd och vi flyger om 4 veckor. Alltså 5 veckor efter operationen. Men det bör funka!


Mycket medtagen vovve i tisdags kväll.

Det visade sig att Idefix hade lyckats slita av BÅDA nylonbanden som var inopererade i hans knä. I princip omöjligt! Veterinären har inte sett något liknande på 10 år och han har inte varit med om det mer än 4-5 gånger under sin karriär. 


Dessa två skulle alltså sitta i hop. Som två gummiband typ.

Vi funderar över hur han lyckats med detta konststycke och det enda vi kan komma på är att han har halkat på golvet. Vi sköter oss ju annars exemplariskt. Så nu har vi stängt av delar av huset med stolar och lagt mattor i diverse färger och storlekar överallt. Han får verkligen INTE slita av banden igen! Han MÅSTE bli bra i sitt knä. Inte lätt detta. Han är ju en extremt aktiv och glad hund. Att gå finns knappt i hans vokabulär. Han springer helst!


Tur att man har kompisar man kan lita på när livet är tufft!

Så nu får han inte gå ut och gå alls i två veckor och sedan börjar vi om igen med korta promenader,  i koppel, som utökas efter hand.

Ja, ja han ska ju vare sig springa eller gå om 4 veckor, utan flyga!

Men något gott förde allt detta med sig i alla fall. Idefix räddade faktiskt en annan hunds liv under sin operation. Det kom in en kraftigt blödande tik när dom hade sövt Idefix. Då han redan var sövd och är en stor hund så tog dom blod från honom till den blödande tiken. Han räddade hennes liv! Vår hjälte!

söndag 21 maj 2017

Making memories - Inverdoorn

Jag fotar mycket! Använder både min mobil och min systemkamera. Alla bilder för jag sedan över till min dator där det gallras. Tyvärr ligger jag efter i gallringen och min iPhoto har nu nått en något för stor storlek. Speciellt eftersom Harald hittade ett gäng cdskivor med gamla bilder på (från när Eilika var nyfödd och som förmodligen legat på en gammal dator) som jag nu också tryckt in i iPhoto, och absolut INTE hunnit gallra. Och så har jag haft strul med att få in mina iPhone bilder i iPhoto. Därav denna förskräckliga fördröjning av blogginlägg. Men nu så!

Förra helgen så byggde vi på Eilikas och Amys förråd av minnen. Vi jobbar hårt på det nu, för alla dessa minnen ska räcka länge nu när vi flyttar :(

Vi bjöd med Amy, lillasyster Georgia och mamma Lee-Ann på safari! Dom har aldrig varit på det innan och det ville vi gärna visa dom. Så jag hade bokat in två rum på Inverdoorn, inklusive safaripaket, natten mellan lördag och söndag förra helgen. Och jag måste säga att med svenska mått mätt så är det vädigt förmånliga priser. Vi betalade lite drygt 1000 spänn/person för övernattning i deras fina guesthouse, två safaraiturer á ca 2 1/2 timma, 1 tre rätters lunch (buffe), en tre rätters middag, i engelsk frukost (buffe) samt all dryck! Helt otroligt!


Lördag förmiddag tryckte vi in oss alla 6 i min bil och körde ca 3 timmar till Klein Karoo och Inverdoorn.

Vid ankomst var den välfyllda lunchbuffén uppdukad och vi satte oss direkt till bords. Sedan var det fria aktiviteter fram till 15.30. Barnen sprang runt och lekte, Lee-Ann vilade lite och Harald och jag satte oss i varsin stol vid poolen och njöt av höstsolen.

Sen var det samling och vi delades upp i tre safarijeepar. I vår bil var det, förutom vi som var Sydafrikaner, svenskar och en tysk, en amerikanska, en belgiska och två fransoser.


Vår söta och duktiga ranger!
 

Så spännande! Jo, jackor behövdes framåt kvällen. Det blir kyligt när solen är på väg ner.


Bästisarna! Det är nu ganska precis 5 år som dom varit oskiljaktiga!

Inverdoorn är precis lagom stort. Det är tillräckligt stort för att dom ska kunna ha en hel del djur men även så pass litet att man hittar alla djuren. Vi fick se allt vi skulle se, förutom flodhästarna som gömde sig.


En oryx. Dom har så vacker teckning.


Zebror!


Sydafrikas nationaldjur springbok.


En vacker hane!



En av Big Five; buffeln!



Lite bufflande!
 
 

Den äldsta med sina maffiga horn!
 
 

Bufflarna är dom farligaste djuren på så sätt att dom inte ger någon förvarning innan, om dom skulle få för sig att attackera. Dom bara sätter full fart!


Strutsar på vift!


Det är ju en förskräcklig torka i hela Western Cape och Inverdoorns vattenhål har torkat ut. Men djuren har fått anpassa sig och klarar sig än så länge. Det har även grävts ett tillfälligt vattenhål/damm som fylls på vartefter. Snälla vinterregn kom snart!


 

 

Det är något visst med dessa randiga små hästar! 


Dom små gnuerna, eller wilderbeest som dom heter här i Sydafrika, är ju faktiskt även dom lite söta.


Annars så tycker jag nog att wilderbeest är något av det fulaste djur som finns!


En noshörningsfamilj finns det på Inverdoorn. Här det "lilla" barnet. 


Mamma och barn!
 
 

Och så den ståtliga hanen! Tyvärr har dom varit tvugna, som en sista utväg, att kapa hans och honans horn. Tjuvjakten på noshörningar är tyvärr väldigt utbredd i Sydafrika. Hornen säljs till Kina där dom tror att malda noshörningshorn har magiska krafter. Grrrr!


Framifrån.........


.....och bakifrån!



Inverdoorn har även ett omfattande program för att rädda, föda upp och placera ut geparder i det vilda igen. Kvällssafarin avslutas med att man får se en cheetah run. Ett par geparder får springa efter ett bete för att sedan bli belönade med mat. Anledningen till att dom gör denna cheetah run är för att dom måste tränas att springa och jaga byte innan som kan släppas ut i det vilda igen. Det är verkligen maffigt att se kraften och farten i dessa vackra djur. Dom kan komma up i en fart på 120km/timmen!


Dom nästan flyger fram!



 Betet hakade upp sig tyvärr, så dom bromsade in innan dom nått målet. 

 

-"Vad ska hända nu"?



I väntan på att få springa igen eller kanske få sin belöning.

Ja, betet hakade upp sig så personalen fick köra ut och gillra upp anordningen igen. Så den långa sträckan blev två kortare i stället men det var helt ok. Vi fick ju chansen att beskåda dessa vackra djur en lite längre stund där vi stod på läktaren.


Belöningen; en kykling! 

 

Kvällssolen lyser upp bergen!


Innan vi körde ut igen från reservatet så spanade vi efter flodhästarna men dom hade förmodligen redan kravlat upp på land och vandrat iväg. Men vackert var det! Och så tyst!

Sedan fick vi en utsökt 3-rätters middag framför brasans sken. Och så tidigt i säng. Nöjda och mätta! För att nästa morgon kravla sig ur den varma sängen strax innan klockan 6. Och shit så kallt det är ute på steppen så dags på dagen. Vi var ju förberedda eftersom vi varit på Inverdoorn tidigare. Men trots varma kläder så frös vi rejält. Och dom andra hade vi förstås också sagt till att dom skulle ta med sig varma kläder men dom förstod nog inte riktigt att det kunde bli så kallt!
 

En Michelin gubbe! Tre lager men frös ändå!


Varmt thé och kaffe innan avfärd i mörkret!
 

Glada miner trots kylan och den arla morgonen!
 

Det ljusnar ganska snabbt och vi fick äran att beskåda Herr Buffel när han tog sin morgonkiss! Jisses vad mycket det fanns i den urinblåsan!


Här kommer den! Den efterlängtade solen!

Tre lejon finns på Inverdoorn. Dom är inhängnade i ett stort eget område. Dom är räddade från sk. canned hunting. Det är lejon som snabbt föds upp för att bli stora och vackra lejon som sedan används som byte för rika jägare som skjuter dom som trofér. Lejonen på Inverdoorn lever ett lugnt fridfullt liv och bor i sitt stora hägn därför att dom inte fått lära sig att jaga när dom var små. Dom har under hela sitt liv blivit matade av människan. 


 Den maffiga hannen!


Lite morgonkel!
 

Gäsp!


Något överviktga men det beror ju på att dom inte jagar själva.


Alltså dessa ögon och denna man!
 
 



Eilika med röda mulen!
 

Georgia insvept från topp till tå!
 

Kudu hona!


Kudu hane!

Och två busiga elefanter finns också på reservatet. Två hanar som går fritt men vaktas dygnet runt av två rangers. Mest för att dom inte ska förstöra hela reservatet eller ta sig igenom stängslet.



Bark är gott till frukost!


Giraffer finns det en hel del på reservatet men dom lyskades gömma sig för oss. Men som tur var så hittade rangern några precis innan det var dags att åka tillbaka för att äta frukost.


Blev inte så bra bilder i motljuset tyvärr.


Amy på safari!
 


Nytt försk att få se flodhästarna! Men det blev "bara" ett par majestätiska kudus som drack vatten i stället.



Månen höll sig kvar trots att solen nu stod högt på himmelen!

Vi avslutade vår Inverdoorn vistelse med en rejäl frukost, innan vi gav oss av hemåt genom det vackra landskapet.


Man kör genom vackra bergspass och sedan genom dom stora vindistrikten.

Hemma igen strax inann 14.00. Mycket nöjda och minnesbanken väl påfylld!