lördag 27 september 2014

Variation

Denna veckan har vi haft varierande väder och jag har lyckats ta Idefix på lite varierande morgonpromenader. Ombyte förnöjer eller hur?!

I tisdags var det vackert och varmt! Jag skjutsade Julius till skolan och tog med mig Idefix. När vi släppt av den trötta sonen (ja, han är rysligt morgontrött!) så tog Idefix och jag morgonpromenaden runt det stora fältet som ligger nära skolan. Här finns det många spännande lukter, man träffar nya hundar och man kan springa av sig rejält i det höga gräset. Lycka för vild och vanvettigt galen hund! Och matte får röra lite på fläsket genom att gå runt fältet tre varv.  Ja och så vackra, och lite annorlunda vyer, än vad vi är vana vid förstås.




Man ser den maffiga bergskedjan som avslutas med Tafelberget i ena änden.
 

 Behövs lite vatten innan vi kör hemåt igen. Det tar knappt 30 min att köra hem.

I torsdags så tog jag mig i kragen och stannade vid stranden för promenad. Det var ett tag sen. Ganska tomt var det men några kompisar fick Idefix träffa i alla fall. Och så massa spring och jaga boll förstås. Tidvattnet var på väg ut vilket ger en rejäl strand att springa på. Och fantastiskt ljus! Nästan svårt att se var gränsen mellan strand, himmel och hav går!




I går blev det promenad på kyrkogården i regnet! Helmulet och smått ettrigt regn! Men med parkas och gummistövlar på så går det med. 


Vårt hus under den regntunga himmelen!




Vissa bryr sig inte ett dugg om att det regnar!
 

Obelisken  på marinens kyrkogård.





 

Bilder på utsikt och vackra vyer blir inte så bra i regnrusk. I alla fall inte med en mobilkamera. Men närbilder på blommor och växter blir fina. Man har ju inte roligare än man gör det!


Det blev en rejäl frottering av den inte längre så vita hunden när vi kom hem!

tisdag 23 september 2014

Ebola

Jag har fått frågan ett par gånger om vi är oroliga då vi är så nära ebola epidemin. Svaret på frågan är NEJ! Här ska ni få lite perspektiv som förhoppningsvis förklarar varför vi inte är oroliga.

  • Vi är INTE nära ebola epidemin. Afrika är STORT! Mycket större än dom flesta utanför kontinenten tror.
  • Liberia, som är värst drabbat, ligger ca 5365km från Kapstaden!
  • London ligger ca 5168km från Liberia.
  • Republiken Congo, som är det närmaste landet med kända fall av ebola från oss, ligger ca 3760km från Kapstaden.
  • Sverige ligger ungefär lika långt från tex Libyen (vilket inte känns så nära eller hur?!) med 3763km.

Så vi oroar oss inte alls, mer än dom på norra halvklotet, för att vi ska drabbas av ebola här i Sydafrika. Däremot är det fruktansvärt det som händer och rejäla krafttag behövs för att stoppa epidemin!


måndag 22 september 2014

Lycka

Ja dubbel lycka faktiskt!

I fredags fick vi hem ett brev från American International School of Cape Town där det stod att Eilika är antagen till skolan och är välkommen att börja i 3:an den 14 januari 2015! Med fanns även ett par villkor! Dom var att hon måste ägna nödvändig tid på skolarbetet både i skolan och i hemmet för att få godkända betyg. Vi, föräldrar, måste förse henne med nödvändig hjälp och stöd i hennes skolarbete. Speciellt i matte där hon inte riktigt nådde kraven på testet hon tog (ingen överraskning) och att hon måste utnyttja lärarens tid om hon behöver extra hjälp. Ja, dom kriterierna ska vi nog klara! Det är ju det både hon och vi gjort dom senaste 3 åren :)

Väldigt skönt att det är klart i alla fall! Nu är det bara för pappa att pynta och sedan kan Eilika ta ett stort steg framåt när det gäller hennes skolgång. Det är vi helt säkra på att hon kommer att göra! Det är en kanon bra skola med bra lärare. Och liten! I dag har AISCT exakt 417 elever från förskola upp till 12:an (tredje ring)!

Den andra stora lyckan är att Eunice (vår städerska) är tillbaka på jobbet idag! Hon mår äntligen bättre och känner sig stark och redo att jobba igen! Hon har varit borta från jobbet i 5 månader! Hon fick ont i ryggen och ner i ett av benen. Vi trodde det var en klämd nerv eller i värsta fall diskbråck. Hon är helt övertygad om att någon förgiftat hennes blod pga avundsjuka. Någon/några är avundsjuka på Eunice för att hon har fått ett hus! Senaste månaden har hon varit i Eastern Cape hos en morbror som har behandlat henne med naturmedicin mot förhäxat blod. Typ!

I vilket fall som helst så mår hon bra nu och är lycklig över att vara tillbaka och kunna jobba igen. Även vi är otroligt glada att hon är tillbaka! Vi har inte berättat för Eilika att hon är tillbaka idag. Det kommer bli en väldigt glad överraskning för henne när hon kommer hem från skolan.

Happy, happy!

torsdag 18 september 2014

Smoothie

Mamman har infört nymodigheter till frukost åt sina små telningar! 

Främsta anledningen att den "lille" sonen åt alldeles för dålig frukost tidigare och den lilla dottern tog det en hel evighet för att få i sig sin frukost. Julle åt mjölk och chokladflingor. Inget man står sig på när man är 18 bast och ofta spelar fotboll direkt efter skolan. Lilla My åt naturell youghurt med lingonsylt och all bran cornflakes. Något bättre men lite svårt att få i sig. Ingen av dom är bra på att äta frukost! Båda skulle mer än gärna hoppa över just det målet på dagen. Väldigt o-bra!

Inspirerad av bloggkompisen EastCoastMom så har jag börjat göra smoothies till frukost! Det går faktiskt väldigt snabbt och smidigt och det slinker lätt ner i båda ungarnas magar. Jag mixar frysta eller färska bär, naturell youghurt, banan, äppeljuice, havrekli och lite flytande honung. Är det matchdag eller provdag så lägger jag även till ett ägg. 




Nyttigt, mättande OCH gott! Kan det bli bättre?!

I morse ville även maken ha smoothie och eftersom han är sjuk idag så la jag till lite riven ingefära i hans. Nu kommer han att tillfriskna snabbt ska ni se!

onsdag 17 september 2014

Styrketräning

Matte har varit dålig på att ta med sig Idefix till stranden för morgonpromenad på senaste tiden. Av diverse dåliga anledningar! Men Idefix får motion trots allt i form av promenad genom den mer eller mindre nedlagda kyrkogården och genom bollkastning. Han har självmant därtill lagt till en del styrkepass. Han letar rätt på den största "pinne" han kan hitta och bär stolt på den under promenaden. "Pinnarna" är allt som oftast rejält stora och i bland mer eller mindre små buskar eller träd. Krävs styrka OCH koordination! Händer lätt att man fastnar med pinnen i trängre passager!

Ja ni ser själva vad han jobbar!










Varför bära på liten pinne när det finns STORA?!

måndag 15 september 2014

Valdag

I går var det riktig valdag för oss! Riksdagsval i Sverige (ja, Julius och jag har röstat) och så var vi på valsafari! 

Vi har ju sett massor med valar sedan vi flyttade hit men i går var det premiär att se dom från havet och förhoppningen var att få se dom på riktigt nära håll. Vi åkte ut från hamnen i Simonstown klockan 10.30, tillsammans med svenska familjen Arlbrandt och två engelsmän. Solen sken men det var lite högre sjö än vad vi hoppats på. Men det gick bra! 


Julius, Tyra och Eilika väntar på att få gå ombord.


Vi åkte med Simonstown Boat Company som är dom enda i hela False Bay som har tillstånd att göra valsafari och att lägga sig riktigt nära valarna med båten.


Skepparen Dave är marinbiolog och kan sin sak. Vi har varit ute med honom tidigare och han är mycket kunnig. Och en riktig sjöbjörn!


På väg ut genom hamnen! Denna bilden är till er familjen Hammarberg. Ni känner igen er va?!


Flottbesök av två engelska båtar i hamnen. RFA Black Rover och HMS Iron Duke.


Hej då Simonstown!


Julle-Bulle


Vårt berg och vårt hus där bland dom andra husen!


Tafelberget och Devils Peak.

Vi började att åka mot vågorna ut mot Cape Point i vår jakt på att få se valar. Det rullade och slog upp rätt så rejält med vatten. Inga valar i sikte!


När vi sedan vände för att åka inåt mot kusten så kom Eilika ner, dyngsur, från övre däck. Men mamman var garderad och hade både extra tröja och jacka med till det lilla sjötrollet.


Äntligen fick vi se en val! Och vi hade världens tur. Detta var en ovanlig vitbrokig sydkapare. Endast 4% av sydkaparna föds vita och det är endast hanar. 


Den kom väldigt nära båten och vi kunde verkligen se hur enorma dessa djur är.



Det är svårt att lyckas få bra foton trots att dom är sådana giganter. En sydkapare blir ca 18 meter långa.




Efter ett tag fick vi även se en val som hoppade! Mycket mäktigt!

Vi var ute i ca 2 1/2 timma men fick tyvärr inte alls se så många valar som vi hoppats på. Det finns ca 200 sydkapare i False Bay just nu så chansen att få se flera var rätt stor. Det var även perfekta väderförhållanden för att få se valar hoppa. Dom älskar vågorna. Men vi lyckades bara se ett enda hopp. Vanligtvis så hoppar dom 6-7 gånger på raken. Vi misstänkte att dom alla var rejält trötta och lata efter alla valdebatter ;)! Eller bara söndags lata. Men vi var rätt nöjda ändå. Speciellt att få se den ovanliga vita sydkaparen. Och så nära båten! Det var riktigt kul!



Perfekta seglarförhållanden!


Dom engelska militärbåtarna har så tjusiga flaggstänger med liten röd krona i toppen!

Rejält saltstänkta så åkte vi hem för att bjuda familjen Arldbrandt på en braai. Familjen är här i ett halvår och deras båda flickor går i Julius skola. Tyra och Eilika är lika gamla så dom hade väldigt roligt. Lycka att få leka på svenska!


Lisa, Selma och Martin njuter av värmen!


Det var väldigt gott med mat! Och kanon väder hade vi också.


Eilika, Selma och Tyra!

Det var en mycket trött dotter vi stjälpte i säng efter en behövlig dusch. Harald var tapper och stannade uppe och tittade på valvakan. Jag var måttligt road och trött så jag gick och la mig i stället. Var ju inga roliga valresultat jag vaknade till i morse precis. Vad hände?!