tisdag 26 mars 2013

Helgdagar i främmande land

Nu närmar sig nästa helgdag med stormsteg. Påsken knackar på. Och precis som julen så blir det inte riktigt detsamma att fira här som i Sverige.

När vi bodde i Sverige så firade vi ALLTID påsk på Aspö. Vi körde ofta ner, i allt från snöstorm till hagel, på Skärtorsdagen. Det tog en hel evighet att ta sig ur Stockholm för i princip ALLA skulle ut på vägarna samtidigt. När vi väl kom fram så möttes vi av björkris som mamma plockat in åt oss.

Vi klädde påskriset och tog fram påskpynt. Vi eldade vinterns skräp ute. Grillade korv och drack öl i vårsolen. Vi var ute hela dagarna och njöt av våren, som hade kommit en bra bit längre än i Täby.

Påskafton firades med sedvanligt påskbord, oftast hos mamma och pappa, med hela tjocka släkten. Ohhhh, rökt lax från Sturkö. DET saknar jag. Mamma och pappa har redan varit och köpt årets lax. Till dom som har turen att kunna fira påsk på Aspö. Och så vispa ägg och spetsa med konjak. Mums! Barnen letade påskägg ute på tomten som morfar så finurligt gömt.

Påskdagen fortsatte vi att fira, men nu hemma hos farmor, Ingrid eller PO och Anette. Mer god mat och dryck.

Påsken i Sverige är ju VÅR och ljus och färger och dofter! ALLT det saknas här. Vi är så sakteliga på väg in i hösten. I butikerna hänger det mörka och dova vinterkläder. Naturen är inte sådär vårgrön. Snarare lite brunbränd efter en lång och het sommar. Ingen rökt lax och inget gott svenskt påskgodis. Bara choklad i MÄNGDER. Och mindre god choklad till råga på allt. Och framförallt; ingen mamma eller pappa, inga systrar eller svågrar, inga syskonbarn, ingen farmor eller faster eller farbror eller kusiner.

Nej, jag lägger ner påsken! Nej, inte riktigt, jag lovar. Jag har tagit fram lite påskpynt och barnen ska få sina påskägg (med äckligt sydafrikanskt godis) på Påskafton. Men vi hoppar över påskmaten.

DÄREMOT så kommer Samira och Björn och Sofia med sina goa ungar på Långfredagen. Då ska vi umgås, på svenska, och äta och dricka gott. Och på Påskafton kommer en grupp simmare, på ca 18 pers, från Norge hit på en braai. Så det blir nog en rätt trevlig påsk trots allt, om än inte så "påskig"!

söndag 24 mars 2013

Jennifer 7 år

I fredags firade vi Eunice dotter Jennifers 7-års dag! Jag hade frågat vad Jennifer önskar sig i födelsedagspresent och svaret blev att hon vill gå ut och äta. Hon vet vad hon vill den lilla damen!

Så, klockan 11 hämtade Eilika och jag Jennifer, Eunice och lilla Ashleigh i Masi. Sen körde vi till Boulders för att titta på pingvinerna. Av förklarliga skäl har aldrig Jennifer, eller Eunice för den delen, sett pingvinerna.


Som sig bör så började vi med glass. Tjejerna fick välja själva. Jennifer valde choklad med strössel och Eilika jordgubb med strössel. Dom är så söta! Ser ut som två karameller!


-"Kolla pingviner!"





Solen rätt i ögonen men fina ändå! Och kolla pingvinen till höger om Jennifer!


Jodå, vi fick se många pingviner!


Paus i skuggan. 



Och vi fick inte bara se pingviner utan även flera dassies (klipphyrax).

Efter pingvinerna åkte vi till Simonstown för att äta lunch på Bertahs. Tyckte det passade bra. Eilika tycker om att äta på Berthas för då kan hon leka lite vid vattnet när vi väntar på maten och så är det så mysigt där nere vid hamnen.


Ashleigh somnade i Eunice famn i bilen så honom la vi på Eilikas prickiga filt på marken bredvid bordet. Han sov så gott!


Tjejerna plockade sjögräs. Väldigt spännande!Jennifer vågade inte först för hon var rädd för hajar! Men vågade Eilika så gick det ju bra ändå.


Fiskbitar och pommes till tjejerna! Jennifer tyckte salt- och pepparkvarnen var väldigt spännande!



Den lilla allvarliga men ack så söta Ashleigh! Det ska VÄLDIGT mycket till för att han ska dra på smilbanden. Han tittar väldigt allvarligt och forskande på mig. -"Konstig tant med rosa skinn och konstig färg på ögonen!" Han säger ingenting utan bara tittar. Han fyller 1 år om en månad.

Det var två mycket trötta tjejer i bilen på vägen hem sedan. Jag tror Jennifer var mycket nöjd. Hon fick, förutom besök hos pingvinerna, glass och lunch, 3 Letterland böcker. Hon är ytterst irriterad över att dom bara har engelska 1 lektion i veckan i hennes klass. -"Hur ska jag kunna prata med Eilika om jag inte lär mig engelska?!". Eunice vill flytta henne till skolan för färgade i Ocean View till nästa år. Där skulle hon få lära sig både engelska och afrikaans. Vi ska kolla upp om vi inte kan får in henne i Eilikas skola eller i Sunvalley Primary i stället. Och går det så betalar vi naturligtvis för hennes skolavgift, böcker och skoluniform. Hon är en smart liten tjej som vill mycket. Får hon bara chansen så kommer hon gå långt. Vi vill ge hennes den chansen!

torsdag 21 mars 2013

The Yard´s Easter Show

Idag var det en STOR dag! Vår lilla ridtjej har varit med i sin första hopptävling! Tja, det hoppades kanske inte så mycket men ändå. Hon ställde upp i grenen Pole on the ground. Alltså hindren låg på marken och dom travade över "hindren". Men Eilika var överlycklig och var så duktig. Det var många små tjejer, även killar och en del lite äldre också, som tävlade. Det var flera klasser men Eilika deltog bara i en idag. 


Tävlingsledningen.


Fundersam liten ridtjej. Mormor och morfar, ser ni vilken tröja hon valt dagen till ära?!


 Här är Dandy som Eilika red.


Dags att gå igenom banan. Astrid hade 4 små tjejer som skulle rida. På 2 hästar.


 Astrid är tålamodet personifierad! Hon är fantastisk med dessa små hästtjejer!


Eilika gör sig redo!


Lätt samlad och lite "vernös"!


And off they go!


Se sån stil hon har!


Så roligt det är!


-"Kom igen Dandy!"


En puss som tack! Ja, han fick äpple också.


 Prisutdelning. Eilika fick sitta på Dandy eftersom det var hennes första tävling. Dom andra småtjejerna fick stå bredvid.


Vilken lycka! Hon fick sin rosett! Där sitter den på Dandys grimma.


En MYCKET stolt och lycklig tjej rider sitt ärevarv.

Thank  YOU Atrid! You truly are the BEST!

söndag 17 mars 2013

Vergenoegd Wine Estate

I dag har Eilika och jag varit på utflykt. Fast först hann Lilla E med en tur ner till Seaforth beach med bästisen Amy och hennes lillasyster och mamma.

Sen strax efter 11 styrde vi kosan mot Strand. Vi skulle träffa Jacqueline för att lämna ett paket som kommit till henne och för att se hur hon bor och har det. Vi hade en mysig biltur på en timma då vi pratade och tittade på allt som svischade förbi utanför bilfönstret.

Jacqueline bor jätte fint i en STOR lägenhet tillsammans med 11 andra tjejer. Alla tyskar förutom två schweizare. Lägenheten ligger högts upp i ett hus precis vid den vidsträckta stranden i Strand. Hon kan se Simonstown på andra sidan False Bay från balkongen. Hon mådde bra och trivs!

Efter att vi kikat på lägenheten och lämnat paket och chokladbollar (vi har ju några extra) så körde vi till vingården Vergenoegd för att äta lunch.

Mysigt och lite annorlunda ställe. Maten ok men jag tror inte vi kommer att bli stammisar. Det roligaste är alla ankor! Dom besprutar inte sina vinodlingar utan använder sig i stället av ankor. 


Som från dom flesta ställen man befinner sig i Kapstadsområdet ser man Tafelberget. Devilspeak till höger och Tafelberget (fast från "fel" sida) till vänster.


Jacqueline med ett glas Grapetizer. Nej, vi hoppade över vinet idag.


Ett gäng gäss som vandrade runt mellan borden.


Eller var det knölsvanar? ;)
 

Gammal byggnad i Cape Dutch stil,


Även Daffy Duck fick vi träffa!


Vackra omgivningar.


Bor man i Afrika så går man barfota. I alla fall om man heter Eilika.


Hon är så söt vår Lilla E!


Efter huvudrätt. dessert och kaffe så var det ÄNTLIGEN dags för........
DUCKPARADE!


Typ 300 ankor irrade runt som ett stort fiskstimm.


Eilika och en jämngammal kompis hon hittade bland alla ankor,


Tjejen som vallade ankorna var även servitris och hon var norska!!!


Lätt framåtlutande!


Ankor, ankor och återigen ankor!


-"Såååå kuuul mamma!"



-"Nu tackar vi för oss! Tack och adjö!"


Efter ankupplevelsen skjutsade vi hem Jacqueline och sedan körde vi hemåt. Vi kom hem strax efter Harald som suttit i bilen i 8 timmar. Han körde från PE i morse. Han kom hem med 8 guldmedaljer och 3 silver! Det ni! Bara lite stolt!

The Fog

När jag gick upp kl 8 i morse så var det klart och fint väder. Ingen vind och jag kunde se Simonstown och även Hottentot Holland Mountains på andra sidan False Bay. 

Tjugo minuter senare såg det ut så här!





Snacka om att dimman rullade in. Simonstown försvann helt. Till och med skeppsvraket Stuart Clan, som vi annars ser så tydligt, försvann nästan helt i dimman.

Det hela fick mig att tänka på den ytterst läskiga skräckfilmen The Fog, eller Dimman, från 1980. Skit läbbig film som jag såg i min ungdom när jag klarade av att titta på skräckisar. Det gör jag inte längre! Alldeles för läskigt! Var ju tvungen att Googla, så att jag kunde ge er en länk, och fick då se att filmen gjordes igen 2005. Kanske, kanske skulle jag se den. Eftersom jag fortfarande minns den första så måste den ju varit rätt bra. Njae, jag får fundera på saken. Här är i alla fall en länk om ni vill läsa mer om filmerna. Dimman från 1980 och The Fog från 2005. För ni vet väl att när texten är blå i mina blogginlägg så ligger det lite mer information bakom. Bara att klicka.

Men att få se denna dimma rulla in (nu har den rullat ut till havs igen) gör att jag älskar att bo just här, vid havet, ännu mer. Harald och jag pratar rätt ofta om hur vi verkligen älskar att bo här. Vi störs inte nämnvärt av vindar och väder. Snarare tvärtom, det är ju det som gör det så fantastiskt. Detta skiftande landskap och hav, allt pga av väder och vind. Nej, jag vill nog fortsätta att bo här, tills jag behöver komma in på hemmet. Då, Harald, vad sägs om att vi försöker få plats på St James Retirement Hotel? Men vi får nog se till att ha en rejäl pott med pengar så att vi har råd. Sorry kids, glöm att ni ska få ärva massa pengar! Mammsen och pappsen tänker åldras in style! Vid havet! Men vi kan nog stanna kvar där vi bor tills vi blir hyfsat gamla och skröpliga. Vi har ju 1-plans hus och inga trappor. Ja, förutom ner till gästvåningen då, men dit ner behöver vi ju inte stappla varje dag.