En fluga på väggen

I kväll och i morgon skulle jag göra vad som helst för att få vara en liten fluga på väggen hemma hos familjen Löfgren, Envall och Tidhult! Jag skulle vilja höra vad tjejerna berättar om sin resa när dom kommer hem till sina föräldrar. Det känns som om det mesta kommer vara positivt dock och det känns verkligen bra.

I går var det sista dagen hemma hos oss i Glencairn, Kapstaden, Western Cape, Sydafrika för tjejerna. Dom hann med mycket även denna sista dag. Förstås! Lite sola och packa på förmiddagen, sen god lunch på The Red Herring i Noordhoek, shopping i Longbeach Mall, lite mer packa och så en sista middag med familjen Kruger ute på altanen. 

Tre bruna fina tjejer!

 

Min fantastiska son! 

Julius har varit en EXEMPLARISK värd och verkligen tagit väl hand om flickorna och visat dom hans värld. Han har även varit briljant när han arrangerat utgång inne i Kapstaden, inte bara för tjejerna och han själv utan även för svenskarna Martin och Marcus. Han har fixat säker och billig skjuts, han har visat dom alla "hans" ställen och han har sett till att dom alla har kommit in utan problem och att dom kommit hem, inte bara säkert utan även glada och nöjda. Han har tagit med dom på houseparty och låtit dom få träffa massor av hans kompisar. Han är en riktig fixare och en klippa! Jag är jätte stolt över dig Julius!

Utsikten över trädtopparna och Kommetjie i bakgrunden, från vårt bord på The Red Herring.

 

Vackra blommor i förgrunden.

 

Vi fällde ner vårt parasoll för att verkligen njuta av den varma afrikanska solen. Men Eilika tyckte det var alldeles för varmt, hon föredrar skugga, och flyttade till eget, skuggigt, bord.

Efter fläskfilé i ädelostsås med ugnsbakade små örtpotatis så skjutsade Julius och jag tjejerna till flyget. Det var alldeles tyst i bilen! Det har det INTE varit dom senaste två veckorna kan jag säga. Efter incheckningen så blev det stort kram och hej då kalas! Alla lovade att komma tillbaka, snart! Kanske, kanske skulle deras föräldrar få följa med också.

Julius och jag åkte hem och nu var det inte tyst i bilen. Julius pratade och pratade om dagarna med tjejerna. Han har haft ett skit roligt lov, rent ut sagt!

I dag är det lite lugnt och stilla här hemma. Familjen har krympt från 7 till 4. Känns tomt men samtidigt andas vi ut. Det har gått så bra men jag ska inte sticka under stol med att det tar på krafterna.

Karin, Anna och Sara ni är ALLTID välkomna tillbaka! Alla mammor och pappor, och syskon förstås, ni är också HJÄRTLIGT välkomna att komma och hälsa på! Alltid!