Fadder familj

När vi var på väg och skulle flytta till Sydafrika så ville jag skaffa ett fadderbarn. Harald tyckte att vi skulle vänta och hjälpa någon på plats i stället. Mycket klok man!

Ni som följer bloggen vet ju att vi hjälper vår städerska en hel del. Mest genom att hon får kläder och annat som vi inte vill ha. Hon och hennes barn har blivit vår fadder familj. Inte officiellt men vi försöker göra livet drägligare för henne och hennes 2 barn. Ja, hon har faktiskt 3 barn men äldsta sonen bor med sin pappa i Eastern Cape så honom har vi inte träffat och Eunice har inte heller träffat honom på 1½ år. Men Jennifer (6 år) och Ashleigh (drygt 1 månad) får ta del av vår hjälp.

Nu har det regnat mycket senaste tiden. Och när det regnar och stormar som värst och jag tycker det är kallt och obehagligt här i mitt stora fina hus så tänker jag ofta på hur Eunice har det. I ett litet tegelskjul med läckande plåttak. Även Eilika oroar sig. Sist när det hade vräkt ner hela natten så sms:ade jag Eunice och kollade att dom var ok. Jo, det var dom men taket läcker. Ner i Jennifers säng (som hon ärvt av Eilika). Usch!

Så, för att Eunice, Jennifer och Ashleigh åtminstone inte ska behöva bli blöta i sitt shack så har Harald och jag bestämt att vi ska betala ett nytt plåttak till dom. Sagt och gjort! I slutet av förra veckan fixade Eunice en offert och idag var hon och jag och betalade material. Plåtarna, som är av den tjockare varianten, måste beställas men kommer nästa vecka. Eunice behövde även en kvast som vi slängde in i priset!

Gissa om det var en glad och lättad Eunice jag släppte av i Masi! Jag har fått flera stora kramar. Hon har berättat för Jennifer som blev jätte glad. Hon tycker att hennes "storasyster" är bäst! Eilika alltså. Även Eilika blev överlycklig i morse när jag berättade för henne. -"Mamma, då behöver jag inte bli orolig mer".

Jag har suktat länge efter en jätte fin handväska i strutsskinn. Var NÄRA att köpa den i lördags men jag tycker den var allt för dyr. Känns väldigt skönt nu att lägga dom pengarna på ett tak till någon som behöver det istället för en flådig handväska.

Det var lite coolt när vi var i järnaffären Eunice och jag. Tycker i alla fall jag som tycker det är häftigt med språk. Jag pratade engelska med Eunice, Eunice pratade xhosa med en av dom anställda i affären, den anställda pratade engelska med tjejen bakom orderdisken och tjejen bakom orderdisken pratade afrikaans med tjejen i kassan. That is the Rainbow Nation for you!