Åttonde året!

Ja snacka om att vi är veteraner! I går var vi med om vårt ÅTTONDE International Day på AISCT! 

Tråkiga åk-, lekattraktioner för barnen men annars var det en av dom trevligaste faktiskt! Min namne med make och ett finskt par hade tagit tag i att fixa ett svensk/finlandssvenskt matbord! Dom hade gjort så fint och proffsigt och maten gick åt som smör i solsken. Dom serverade färskrökt lax på tunnbröd eller rågbröd och kanelbullar. Både laxen och tunnbrödet tillagades på plats. Jag hade bidragit med ett lass kanelbullar och även finskan hade bakat bullar. Jag missade att fota deras fina bord! Attans!

Man köper matbiljetter för R5 styck och sedan får man gå runt till matstånden från jordens alla hörn och köpa mat och godsaker. Så tex. R30 för två laxmackor och R10 för en kanelbulle. Pengarna som sedan kommer in går till PATA (Parent Teacher Association) som sedan använder dom till diverse aktiviteter och inköp till skolan och eleverna. Intressant koncept kan jag tycka (obs! Sarkastisk!) när man ser till hur mycket vi betalar per år i skolavgift. Det är INTE billigt kan jag säga. Anyhow.....International Day är en mycket trevlig och rolig tradition för att fira skolans mångfald (tydligen 55 olika nationaliteter på skolan nu)!

Och i år är det inte mindre än 10 svenska elever på skolan! Det är rekord! I flera år så var det bara Julius! Så mycket av tiden, medans Eilika sprang omkring med sina kompisar, satt jag och snackade med svenska föräldrar. Riktigt trevligt!

The tall, and very cute, Swede!

 

 Dom yngre barnen tågade in till matområdet iklädda kläder från sina respektive länder!

 

Eilika bredvid Matteo från Italien!

 

 Ny bekantskap bland svenskarna på skolan!

Det var även sprayathon för cancerorganisationen CANSA. Så för R5 fick man sitt hår sprayat!

Eilika och jag var där redan 10.45 för att hinna lämna alla bullar innan öppnadet kl 11. Vid 14-tiden kom Julius och även Harald. Julius hemifrån och Harald från golfbanan. Strax innan 15 åkte vi hemåt. Alla nöjda och glada! Framförallt Eilika.

Tidigare år har Eilika tagit med sig Amy men i år (som är hennes sista innan vi flyttar) så ville hon vara själv med sina skolkompisar. Helt ok och jag tror att Amy förstår. Vi har andra planer för att skapa fler minnen med Amy!