Här ett utdrag från mailet:
Sydafrika ser så vackert ut på dina bilder och vilket ställe ni bor på! Jag blir så nyfiken på hur ni hamnat där!? Som jag förstått av det jag läst så hade ni varit i Sydafrika flera ggr innan ni flyttade dit. Jag blir jätteglad om du har tid/lust att berätta för mig! Är ni svenskar båda två, eller är det så att din man är tysk?
Ni verkar så positiva till flytten hela familjen, eller har alla sina "down"-dagar? Hur har barnen det med kompisar?
Ursäkta om jag "tränger" mig på!
För det första, du tränger dig inte på. Det är bara roligt när jag får sådana här mail och det är ju helt och hållet upp till mig om jag vill svara eller inte.
Hur hamnade vi här?! Jo, 2007 bestämde vi oss för att köpa ett hus, där vi kunde bo på ålderns höst, där klimatet var bra och vi skulle kunna slippa undan den svenska vintern. Vi spånade lite på flera alternativ. Gjorde en kravlista och började Googla. Bestämde oss för Sydafrika, där vi varit på semester några år tidigare. Sydafrika hade allt på vår kravlista förutom att det är lite väl långt från Sverige, men det kompenserade vi med att det inte är någon tidsskillnad. Harald, maken, började titta på hus till salu i det området vi hade hyrt ett hus när vi var här på semester. En vecka senare hade vi köpt huset! Vi köpte huset i september 2007 och såg det med egna ögon den 27/12 samma år. Vi hade goda vänner som tittade på huset åt oss så att det stämde överens med bilderna från nätet och att det inte fanns något stort fel på huset.
Ok, huset skulle nu endast användas av oss när vi åkte hit på semester och resten av tiden skulle vi hyra ut det. Uthyrningen funkade inte så värst bra och 2008 sålde vi ett av våra företag och bestämde oss helt krass för att flytta ner istället. Vi blev alltså gamla och grå rätt snabbt ;)
Processen inför flytten tog ca 1½ år och det var nog rätt bra. Vi hann alla smälta beslutet och alla var med på noterna. Den 4 januari 2010 flyttade vi.
Vi har inte ångrat flytten och vi trivs jätte bra! Vi har nog alla, i alla fall jag och barnen, våra "down" dagar men för min del behöver jag bara se mig omkring så går det rätt snabbt över. Vi jobbar fortfarande på att komma in i en vardag och att skapa oss en vänskapskrets. Det tar lite tid men det får det göra.
Eilika (5 år) har anpassat sig väldigt bra och storm trivs på dagis. Hon pratar nu utmärkt engelska och vi måste nu rätta hennes svenska istället. Julius (15 år) har det däremot tuffare. Vilket förvånar mig. Han är en väldigt social kille men har svårt att få kontakt med sina klasskompisar på helgerna och loven. Det är en omställning att passa in socialt i en internationell amerikansk skola och på det i ett land som Sydafrika. Vi skandinaver är mycket mer öppna och inte så pryda som tex. amerikanare och sydafrikaner. Julius är mer socialt utvecklad än sina kompisar, mer vuxen, vilket inte alltid fungerar så bra här. Vi hoppas på att det snart ska släppa och att han lyckas anpassa sig till hur det fungerar HÄR.
Jag har faktiskt funderat över hur snabbt man ändrar sitt sätt att se på saker och hur man slutar notera vissa saker efter en flytt som vi gjort. För ett år sedan reagerade jag på hur många vita bilar det finns i Sydafrika, vad mycket hundar som skäller hela tiden, att det finns så mycket poliser och polisbilar synliga överallt, att man hör polis, ambulans eller brandbil flera gånger om dagen, hur vackert det är när allt blommar längs vägen etc, etc. Nu är allt detta självklart!
Ja, min man har tyska föräldrar men är född och uppvuxen i Sverige.
Hoppas jag svarat på dina frågor och hoppas även ni andra är nöjda med redogörelsen!
Idag har Harald spelat golf på förmiddagen, jag och Eilika har spenderat största delen av dagen vid poolen, Julius har spelat data spel och nu sitter vi ute under vårt nya tak och dricker GT och myser. Snart ska grillen väckas och så blir det klyftpotatis och grillad fläskfilé till middag.
Vi kan helt klart ha det värre!
Hej.
SvaraRaderaJag vill bara flika in att vi har haft en enorm tur att hamna i en stor sydafrikansk vänskapskrets och skulle inte vilja påstå att de är pryda eller speciellt annorlunda i politiska åsikter eller gällande barnuppfostran. Jag är faktiskt väldigt förvånad över hur lika vi resonerar och uttrycker oss. Vi har både vänner som är afrikander och med engelskt ursprung. Däremot är det svårt att få närmre kontakt med afrikaner. Fredrik har en del kontakter på jobbet men de är inga vi umgås med privat.
Jag tror att man måste, precis som ni säger, kämpa sig in i det lokala, sociala livet och låta det ta tid. Har läst artiklar om folk som flyttat till Sverige och upplever precis samma sak hos oss. Det är nog bara så att om man är mitt inne i livet kanske man ibland inte har plats för fler bekantskaper eller snarare tid för det. Det är bara att kämpa på och hitta sätt att träffa olika människor. Har man barn brukar de vara en bra inkörsport. Jag tog Elle till Kindermusik och träffade där massor av mammor, nu är vi en del av Irene community (området där vi bor). Elle går också i en sydafrikansk skola och där har vi träffat nya familjer som vi har börjat umgås med. Elle är den enda svenska eleven på hela Junior School och jag har inte hört att det finns någon mer svensk på skolan alls men det är inget bekräftat Men hon kämpar på bra och finner nya vänner hela tiden som vi också drar nytta av. :)
Vi åker ju hem om ett halvår och kommer sakna vårt mer aktiva sociala liv här och återvända till ett hektiskt liv i Stockholm!
Vänligen/ Jennie
Vilken trevlig presentation av ert beslut om att flytta till Sydafrika! Jag har bara varit där på semester och fick också en väldigt positiv bild av ett spännande land.
SvaraRaderaHittade hit av en slump. Tack för trevlig läsning! Fortsatt lycka till med ert nya liv!
Glada hälsningar, Ingrid.