Ok jag erkänner, jag har ett allvarligt beroende! Att fotografera! :) Men det är ju väldigt kul att kunna gå tillbaka och titta på alla dessa bilder. Bloggen är verkligen som en kombinerad dagbok/fotoalbum. I går kväll tittade jag på oktoberinlägg från tidigare år. Skickade ett par till Julius för att se om han mindes. Jodå, den stora festen, med alldeles för mycket alkohol, han var på när han var 14 mindes han väl! Det var 2010 när vi bott här i knappt 10 månader.
Tillbaka till Namibia! Efter vår inte så lyckade lunch (läs föregående inlägg) så körde vi den korta biten till Dune 7, strax utanför Walvis Bay. Dune 7 är en gigantisk sanddyna där man kan klättra upp och sedan ta sig ner på valfritt sätt. Dock endast utan hjälpmedel. Dune 7 är liten i jämförelse med sanddynorna i Soussusvlei, längre söderut i Namibia, men räckte gott och väl åt oss.
Parkeringen vid sanddynorna. Ser ni dom svarta prickarna i sanden? Det är människor.
Redo att bestiga Dune 7!
Detta beroende jag har tvingade nu även mig, otränad och med en del extrakilon, att ta mig uppför detta sandberg. Harald högst upp, Eilika kämpar på och jag håller nästan på att dö.
Och fotografera!
Men så värt det!
Lååångt där nere står vår lilla hyrbil parkerad. Med vattenflaskorna som vi glömde.
Eilika tyckte detta var så häftigt!
En wefie på toppen av Dune 7!
All denna sand i Eilikas hår enbart efter att ha klättrat upp för sanddynan!
Det är något magiskt med denna sand! Kan vara barndomsminnen också.
Harald och Eilika pausar ungefär halvvägs ner för att invänta fotografen. Dom sprang ner där det var som brantast. Jag tog samma väg ner som upp. I betydligt lugnare takt!
Going down!
Nere igen så fyllde vi på vätskebalansen och jag parkerade mig under ett solskydd. Eilika och Harald ville upp igen! Och denna gången tog dom den branta vägen.
Upp......
...upp....
...och UPPE!
Hyfsad lutning!
Dubbeldab!
Och så det roligaste av allt!
Vilken lycka!
Dom klättrade uppe ännu en gång och försökte en tredje men gav upp. Sista gången skulle dom ta sig upp där det inte var lika brant men där låg solen direkt på sanddynan så Eilika brände fötterna. Men hon var rätt nöjd med sina 3 klättringar.
Vi åkte tillbaka till hotellet och duschade av oss all sand. Det behövdes! Senare körde vi in till Swakopmund för att äta middag på Kücki´s Pub, där vi bokat bord. Vilket mysigt ställe, kanonbra service, trevlig personal och maten helt ok. Bortsett från några räkor som kunde varit färskare.
Omvänd reklam!
Kolla in dessa stolar!
Rätt tomt när vi kom men fylldes snabbt på av större sällskap.
Denna halkade lätt ner efter dagen upplevelser!
Fåtöljdab!
Sådana här fåtöljer vill vi HA! Dom var så sköna att sitta i!
Ja det var en dag full av upplevelser, utan att kännas jobbigt. Vi tog dagen som den kom och stressade inte. Man hinner förvånansvärt mycket.
På kvällen var det horisontellt läge i sängen för hela familjen "Long legs" (minus Julius förstås)!
Stay tuned! Nästa inlägg kommer snart.
Jättehäftigt!! Och visst är bloggen ett fantastiskt sätt att minnas tillbaka.
SvaraRadera