Namibia- kamelridning

På torsdagen stod det utforska "downtown" Swakopmund och kamelridning på schemat! Det senare var en stark önskan från Eilika. Sist hon red kamel så var hon inte mer än 2 år, så det minns hon inte.

Swakopmund grundades år 1892 av tyskarna. Dom behövde en hamn i Namibia och britterna hade redan beslagtagit Walvis Bay. Swakopmund blev huvudhamn för den tyska kolonialförvaltningen  i det dåvarande Tyska Sydvästafrika. Fortfarande finns många gamla byggnader i tysk arkitektur kvar, många gatunamn är tyskklingande och det finns fortfarande en mindre tysktalande befolkning kvar sedan kolonialtiden. Mycket häftigt med en liten (knappt 45000 invånare) tysk stad i ökenlandet!

 Den mycket pampiga gamla järnvägsstationen från 1901. Idag hotell och kasino.

Byggnaden påminner mig om husen i Sopot, Polen.

 

Den lilla gågatan med bland annat en känd tysk restaurang (som tyvärr inte hade några lediga bord), en tysk bokaffär och flera små souvenirbutiker.

Vi vandrade istället ner till strandpromenaden för att hitta en lunchrestaurang. Gick ju inte så värst bra. Det fanns några restauranger, ingen som vi egentligen tyckte om, men valde en av dom. O-god mat tyvärr! Igen!

 

 Den gamla fyren från 1902.

Minnemärke från dom båda världskrigen. Notera dom sk Balkenkreuz (korsen) som var tyska arméns symbol under andra världskriget. 

 

Stranden! Kändes inte så välkomnande.

 

Strandpromenaden med fyren.

 

En basstation i förklädnad!

Efter den trevliga rundturen i Swakopmund och den dåliga lunchen så körde vi några kilometer ut i öknen för att rida kamel. Kamelfarmen ägs och drivs av en tysk krutgumma (mellan 70 och 80 bast gissar jag på) sedan 30 år tillbaka. Hon hade verkligen glimten i ögat! Hennes far- eller morföräldrar hade kommit till Namibia från Tyskland och på den vägen var det. Själv hade hon bott 12 år i Tyskland men kommit tillbaka.

Huvudbyggnaden! 

Innan ridturen klädde hon på oss lämplig huvudbonad!

Två skönheter!

 

Så lycklig! 

Detta är INTE makens element, men vad gör man inte för sin dotter!

Redo för avfärd!

 

Snacka om att stråla! Eilika alltså, inte kamelen. 

 

Ut i öknen!

 

Ja vi red inte kamel för naturupplevelsen precis.

När vi kom tillbaka så frågade krutgumman om vi fått springa med kamelerna. Det hade vi ju inte men Eilika ville ju gärna trava med kamelen. Så hon fick ett extra varv i trav!

Kvällens middag intogs sedan på The Tug i Swakopmund. En restaurang precis vid piren, som är inredd med detaljer från just en eller flera bogserbåtar. Här var det utmärkt service och mycket god mat! Äntligen! Populärt ställe som vi förbokat samma kväll vi kom.  

Jodå, fortsättning följer!