Första och sista gången

Varning för låååångt inlägg!

I förrgår öppnade Julius en ölflaska med tänderna för första och sista gången i sitt liv! Och hans mor och far och lillasyster fick sig en rejäl chock igår.

Först lite bakgrunds info. I torsdags förmiddag åkte Harald, Eilika och jag för en två dagars safari med övernattning till Inverdoorn som ligger i Karoo. Iverdoorn ligger in the middle of nowhere helt utan mobiltäckning. Vi var alltså ej nåbara på våra mobiler i 24 timmar. Julius stannade hemma för att ta hand om hunden och han hade 4 kompisar som bodde hos honom när vi var borta. Dom skulle braaia och ha det mysigt på torsdagskvällen.

Efter en jätte trevlig vistelse på Inverdoorn (massor av bilder och info kommer i ett senare inlägg) begav vi oss hemåt strax innan 11 i går. Vi bestämde oss för att ta en annan väg hem vilket visade sig vara helt fel beslut. Vi körde i över 2 timmar på en grusväg. Hade varit helt ok, för det var väldigt vackert och häftigt att köra genom mer eller mindre öken, om vi nu inte hade fått ett riktigt otäckt meddelande på min mobil. Helt plötsligt hade vi täckning, om än en svag signal, och då pep det till i min telefon.

Meddelandet var från Julius kompis Lau där han informerade om att allt var hyfsat ok, att dom just ätit lunch (han menade middag) och att Julius inte mådde så bra för han trodde att han hade något som fastnat i halsen. -"Vi vågade inte chansa så vi ringde en ambulans och vi är nu på väg till sjukhuset". Jag höll på att sluta andas! Där skumpade vi fram mitt i Karoo öknen och var flera timmar hemifrån, och Julius var på väg till sjukhuset med något som satt fast i hans hals. Därefter körde Harald rally, så gott det nu gick i en SAAB cab på en dålig och gropig grusväg. Jag fick ett sms från Julius kompis Leo strax efter (det visade sig senare att både röstmeddelandet från Lau och sms:et från Leo var skickade kvällen/natten innan) där han meddelade att dom varit till False Bay Hospital i Fish Hoek och att han andas men har väldigt ont och att dom nu är på väg till Constantiaberg Hospital i Constantia för röntgen. Vi blev ju naturligtvis inte mycket lugnare av det meddelandet. Jag bad Leo hålla oss underrättade och att vi inte skulle kunna vara där förrän tidigast 15-tiden. Leo svarade att Julius hade stannat på Constantiaberg över natten (det var då vi förstod att allt hänt kvällen innan och inte precis när vi fått meddelandet) och att föremålet var borttaget. Han berättade också att Lau och Wakisa nu var på väg för att hämta honom och att dom hade hans mobil med sig till honom. Frågorna bara vällde upp men vi var lite lugnare nu när vi visste att han var ok. Strax efter sista meddelandet från Leo skickade Lau ett meddelande från Julius telefon där han berättade att det var en kapsyl som han hade i luftstrupen och att han nu var på väg för att hämta Julius från sjukhuset.

Efter ett tag fick vi sms från Julius som berättade att han var ok och på väg hem. Puh! Så fort vi fått veta att han var ok så hade vi i princip samtidigt kommit upp på motorvägen. Men vi hann inte köra långt förrän vi var tvungna att stanna. Eilika höll på att kräkas! Hon blev så otroligt orolig över att Julius hamnat på sjukhus och så rallykörningen på det. Ingen bra kombination! Sen körde vi vidare, ganska mycket fortkörning blev det, hem och det tog en hel evighet! Massor av trafik och så naturligtvis en olycka på vägen när vi bara var en kvart hemifrån.

När vi svänger in på garageuppfarten så kräks Eilika! Hemma! Hittar Julius slumrande på soffan. Han mår bra, är öm i halsen och väldigt trött och berättar vad som hänt.

Alltså, grabbarna har grillat och ätit gott. Dom sitter och spelar kort och Julius öppnar en ölflaska med tänderna men kapsylen halkar ner i halsen och fastnar. Kompisarna försöker med Heimlich men kapsylen kommer inte upp. Julius har svårt att andas och det gör väldigt ont. Dom ringer ambulansen. Ambulansen kommer aldrig (dom ringde den statliga ambulansen och deras bilar finns på andra sidan bergen) så dom beställer en taxi. Julius kräks precis innan taxin kommer. Lau och Leo följer med Julius till False Bay Hospital. Miguel och Wakisa stannar kvar hemma hos oss med Idefix. False Bay Hospital kan inte hjälpa honom (statligt sjukhus) och efter mycket om och men tar dom sig till Constantiaberg (privat sjukhus dit vi kan åka pga av vår försäkring) med taxi (för ambulans fanns inte att tillgå). Julius har nu mycket ont och kämpar för att andas, Han har kräkts ett antal gånger. Han får hjälp med en gång. Klockan 02.56 sövs Julius och läkaren fiskar upp kapsylen, som ligger längst ner i luftstrupen, med en tång. Naturligtvis rivs det upp en del sår i halsen, då en kapsyl är rätt så vass. Lau och Miguel skickas hem av läkaren som lovar att ringa när dom kan hämta honom igen. Killarna åker hem till oss med förhållningsorder från Julius om hur dom ska mata Idefix och se till att han mår bra.

Fredag förmiddag städade killarna upp och diskade hemma hos oss och två av dom hämtade Julius på sjukhuset. Wakisas mamma hämtade honom och tog hem honom till deras hus där han fick lite soppa. Sen tog han själv en taxi hem! Efter ett par timmar var vi hemma igen och Julius kunde slappna av. Han fick blåbärssoppa och han sov mycket.

Han har ont i halsen men har fått värktabletter. Idag har han lyckats få i sig äggröra och mixad spagetti och köttfärssås. Han lever och det har vi hans fantastiska vänner att tacka för! Dom har varit helt otroliga och ansvarsfulla! Jag ringde läkaren i går för att kolla om det var något speciellt jag behövde veta. Inget speciellt bara han inte får feber. Men han nämnde att Julius vänner var väldigt omhändertagande!

Julius öppnar inte ölflaskor med tänderna fler gånger! Och Eilika är nu livrädd att sätta något i halsen. Vi andas alla ut!