söndag 12 april 2015

Inspirationslös

Inte mycket bloggande för min del på sista tiden. Anledningen är brist på inspiration. Och en annan anledning är i ärlighetens namn vissa kommentarer jag får på Facebook ibland. Jag tappar liksom sugen. Ja det är där jag får flest kommentarer. På bloggen är det mest mina kära bloggvänner som kommenterar. Tror jag ska strunta i att lägga ut blogginläggen på Fejjan ett tag. För att se hur många som verkligen orkar gå in på bloggen självmant och som är intresserade. Jag skriver ju inte för att jaga läsare utan framförallt för familj och vänner. Men naturligtvis är det jätte roligt att det är många andra som hittar hit också. Ibland är misstänker jag att övriga läsare har mer intresse än familj och vänner. May so be it!

För att späda på mitt gnällande så är maken i Europa nu. Det är aldrig kul att bli "lämnad" hemma! Här fortsätter ju vardagen. Extra "fuskigt" är det när han kommer till Aspö och får träffa min mamma och pappa. Ytterst orättvist! Och denna svängen kommer även hans mamma ner till Aspö. Men Harald hade helst stannat här. Det är ju ingen nöjestripp han åker på precis. 

Så vi fortsätter med vår vardag men kan ju egentligen inte klaga. Vi har det bra! Oförskämt bra! Titta bara.

På Eilikas ridlektion i onsdags så var det önskemål om att rida ut och bli lite extra omhändertagen. Hon hade en tuff dag i skolan nämligen. Och har man världens bästa ridlärare så är ju det inga problem.

 

 Man blir på mycket bättre humör om man får rida baklänges! Hon travade till och med baklänges!

I fredags vaknade vi till en fantastisk himmel. Vilket skådespel!





 Eilika är inte pistvakt utan solvakt (vi har tittat på Pistvakt på DVD på senaste tiden)! Hon spanar efter när solen ska titta fram bakom bergen.



Jodå solen är där men dold av molnen.
 


En härlig strandpromenad med Idefix. Dra i kelp och jaga boll, kan det bli bättre?!
 

Dagen fortsatte att vara molnig till framåt lunch och det kom till och med lite regn. Men det var varmt med varma sköna vindar. Älskar färgerna. Många nyanser av blått, grönt och grått!

Harald började sin Europa tour i Polen och i fredags hann han titta in hos goda vännerna Maria och Andrzej i Gdansk. Jag och barnen skickade en hälsning via Whatsapp till dom!
 

Tavlan i bakgrunden har Harald fått av Andrzej.
 

 När pappa är borta så lånar Eilika hans fåtölj på kvällarna. 


 I går morse vaknade vi till en tjocka utan dess like.

 

 Simonstown började titta fram vid lunchtid.


 Lördagen var så dryg och tråkig och det blev ju inte bättre av att Harald skickade en bild på MIN mamma! Han var där på förmiddags kaffe! Jag vill också vara där!


Nej så tråkigt kunde vi inte ha det! Eilika och jag åkte till Simonstown och shoppade lite och åt lunch istället.


 Eilika fick en ny fin väska som hon kan ha i Sverige och på vår semester till Californien i sommar.


Jag fick sol och ett glas chardonnay.
 

Stora tjejen shoppar själv för egna pengar.
 

Nytt armband och ett fint pärlhjärta.

I dag vaknade vi till samma dimma och dagen skall ägnas åt Eilikas matteläxa och naturvetenskaps experiment. Roligt nästan jämt! :)

Får se om inspirationen kommer tillbaka nu. Nu när jag har gnällt lite!











17 kommentarer:

  1. Hej hopp där nere...

    Jag tycker att det är så trevligt att titta in i din blogg men förstår precis känslan av att inte ha någon inspiration. Jag har som du linkat till FB och finner att många av mina verkliga bekanta bara läser de inlägg jag linkar till och kommenterar och gillar på FB istället för i bloggen.

    När jag tappar inspirationen att skriva och berätta lägger jag i alla fall ut en massa färska bilder nästan dagligen eftersom min blogg ju även är en fin dagbok för mig där jag vill kunna gå bakåt i tiden och se vad vi gjorde.

    När det händer stora saker där jag vet att många skulle snoka eller skvallra på ett sätt som skulle kännas jobbigt så lägger jag även då ut många bilder istället för att skriva vad som egentligen händer i livet.

    Hoppas du får tillbaka inspirationen snart, fastän folk är lite lata och bekväma och därmed fastnar på FB.

    Kram och ha en toppen dag!

    Anneli i San Diego

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anneli! Du har så rätt! Om inte annat så är det en perfekt dagbok! Jag år ofta tillbaka och tittar på gamla inlägg genom åren!

      Radera
  2. Visst finns det utomstående läsare, och intressant läsning bjuds det på!

    Representerar i egenskap av finländsk ungdom bloggens internationella och yngre(?) läsarkrets - läste genom hela(!) bloggen då den är så välskriven och helt enkelt handlar om vardag i ett främmande land. Att den handlar om ett av världens mest fascinerande länder gör det inte sämre precis!

    Kapstaden med omgivning är otroligt vackert och hela landet är en kulturell smältdegel - ni verkar nog ha det riktigt bra, och det är ett sant nöje att få följa med vad som händer med denna blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du tycker om vad jag skriver! Jag lär absolut fortsätta ett tag till. Välkommen tillbaka!

      Radera
  3. Ja, ibland undrar man vem man bloggar för.
    Ni bor så vackert...!
    Kram från Sara i Dubai

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sara, jag tycker att vi skall blogga för oss själva :-)

      Tänk vilka fina dagböcker vi skapar.

      Kram, Anneli

      Radera
    2. Ja vi gör ju det! Bor vackert alltså. Och som Anneli skriver så bloggar jag faktiskt mycket för mig! Så ibland är det ok att det inte finns inspiration. Tack för att du läser min blogg!

      Radera
  4. Här två till som flera gånger i veckan med stor glädje kikar in för att något rensa sinnet från Sveriges samt övriga världens alltmer tilltagande galenskaper. Såklart är inte ZA förskonat från vår mänskliga dårskap heller men bjuder åtminstone på roligare klimat ;-)

    Jädrans beklagligt att det ska vara så utdraget kämpigt komma över permanent residencies i ZA annars hade här flyttats Afrika på stubinen. Men istället blir det i sommar/höst transport ner till - åtminstone i första skedet - södra Spanien alternativt Portugal.

    Har f.ö. en brorsdotter Mahtilda i närheten som är ca 1 månad äldre än Eilika. Fängslande att följa tösernas vilda framfart i livet...

    Så mange tak for din blog hilser,
    Skånsken & Gräbban

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visumreglerna är inte att leka med. Läs mitt inlägg idag måndag. Men jag fortsätter att blogga när andan faller in så stanna kvar!

      Ja dessa 9-åriga flickor är ett för sig! Härliga helt enkelt!

      Radera
  5. Även hos mig landar dom flesta kommentarerna in via min länk på min fb-sida... Bara att acceptera, även om det är VÄLDIGT roligt med kommentarer i själva bloggen! Har även min blogg som ett slags dagbok men givetvis även för släkt och vänner... Bonusen är 'alla andra'; som jag inte känner och aldrig träffat, som hittat till bloggen! Det är superkul. Blir ju mycket vardagsliv, för det är ju vår vardag; i den overkliga verkligheten! Keep it up, girl! Läser med nöje och intresse och tycker nästan att vi känner varandra, lite grann... Sen förstår jag känslan när ens partner är 'hemma', även om det är på jobb, och får träffa alla nära o kära. I alla fall jag känner en viss avundsjuka... Fast jag är glad för deras skull!
    Kram och FORTSÄTT BLOGGA/Kram från Titti i Australien

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Titti det känns verkligen som om vi känner varandra! Det är så mycket som är lika när man jämför våra liv. Trots att jag har skolbarn. Folk får gärna kommentera på FB men det är tråkkommentarerna jag gärna hoppar över. Dom kommer ju ibland. Det är så lätt att fälla ovälkomna kommentarer på FB. Men jag bloggar vidare och struntar i att länka till FB tills vidare. Mest som ett experiment!
      Hej hopp! Oh btw, mååånga fina snäckor på stranden idag. Vindarna har vänt!

      Radera
  6. Jag förstår vad du menar! För egen del så började jag blogga just för att familj och vänner där hemma skulle få var med om samma saker som vi var, och naturligtvis för att göra lite dokumentation för egen del. När det sedan visade sig att även andra läste så blev det naturligtvis ändå roligare. Och ja, jag läser gärna dina blogginlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ÄR verkligen roligt att läsa hur andra som bor utomlands har det. Jag kan fortsätta blogga bara för er skull! :) Nej, jag vet att många nära och kära läser och gläds. Jag har ingen tanke på att ge upp! Tack för ditt stöd!

      Radera
  7. Snyggt gnällt, det hjälper verkligen. Jag älskar att följa er på bloggen även om jag är dålig på att kommentera. Nu när jag hittat till Harald igen är det härligt viktigt att få följa med er vardag! Fröken Marianne

    SvaraRadera
  8. Haha! Ja tänk så bra det hjälper att gnälla lite ibland. Det köndes så bra att jag fortsatte lite idag ;) Fröken Marianne är alltid välkommen att läsa! Både gnäll och annat! Kram

    SvaraRadera
  9. Jag läser med bloggen, kanske inte lika "nyfiket" som när ni precis flyttade dit och allt var nytt, men det är roligt att följa er vardag och se bilder på er. 😊 Vad fin du är på whatsapp kortet förresten! Kram syster Helene

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet att du läser! Tack! Nej efter drygt 5 år blir det ju inte riktigt lika spännande! På torsdag skall jag på frissan. Hoppas hon kan fixa till mitt hår. Blev så extremt missnöjd sist så jag har vare sig klippt eller slingat sedan i oktober. Ny frissa nu. På Whatsapp kortet var jag nöjd! Kram

      Radera