Good to be home

Det är verkligen skönt att vara hemma!

Idag ringde klockan TIDIGT! 06.20! Eilika sov sötti sin säng (det du Harald!) och jag smög in för att se om Julius var vid liv. Han var precis på väg upp ur sängen när jag kom. Duktig kille!
Förberedde gröt till Julius och sedan in i duschen. När jag var klar kom Lilla E som vaknat. Nöjd och glad tjej. -"Mamma, idag kommer Eunice och jag ska gå på dagis!!"

Julius var klar i god tid innan Astrid kom och hämtade honom kl 07.15. Kolla bilden nedan. Han försöker se pigg ut!

Skjutsade Eilika till dagis kl 08.00. Hon var varmt välkommen tillbaka. En liten kille bara skrek Eilikas namn rätt ut på gården när han fick syn på henne. Och alla fröknar hade verkligen saknat henne. Vi fick et urklipp ur lokaltidningen, som teacher Vicki hade sparat, på Eilika i sin fotbollsmundering när dom hade sin fotbollsdag. Se inlägg Feel it! 100611. Vi lämnade även över en liten present. En äppel klyftare från IKEA! Mycket fiffigt till köket som klyftar frukt varje dag till barnen. Uppskattat! Inga problem att lämna Eilika alls. Hon strålade och ropade hej då i farten. Puh!

På vägen hem, i solen, njöt jag av vackra Simonstown, ett gäng "marines" som joggade förbi sjungades i takt (precis som på amerikanska filmer) och det fantastiska lugna havet med ett marint fartyg på väg in till hamnen. Jag blir lycklig bara av att sitta i bilen på väg hem från dagis. Det ni!

När jag körde upp framför garaget så väntade Eunice på mig. Även hon jätte glad att vi är tillbaka. Vi har druckit kaffe och pratat hela morgonen. Ja, samtidigt som hon städar förstås ;)

Hon kom med den goda nyheten att hennes dotter (lika gammal som Eilika) flyttat hit till henne. Eunice mamma börjar bli gammal och orkar inte längre. Sonen bor kvar i Eastern Cape hos sin pappa. Jätte roligt för Eunice att ha sin dotter nära. Jag har just sorterat ut en hel hög med Eilikas urvuxna kläder så det kommer ju verkligen väl till pass. Jennifer är inte lika lång som Eilika som dom skall nog passa.

Och här har vi en till som är glad att vi är hemma! Han njuter av morgonsolen ovanpå varmvattenberedaren på innergården. Han har sovit nära, nära mig hela natten. Vid midnatt hörde jag att det skramlade i hans matskålar, och det var ju inte han eftersom han låg bredvid mig. Smög upp och fick se en svart/vit katt kuta ut i världens fart. Han hade kommit in genom Mosquitos kattlucka och försåg sig. Katterna är lite fräckare här än i Täby. Där hade vi aldrig besök av andra katter. Men nu förstår jag varför Mosquitos mat inte räckte hela tiden när vi var borta! Matthew har ju matat 2 katter, minst!