Whiskey rapport

Tänkte jag skulle rapportera hur det går med vår nya familjemedlem, nymfkakaduan Whiskey.

Jo, han mår bra och börjar så sakteliga känna sig mer och mer hemma. Det är inte så mycket aktivitet i buren, han verkar mest sitta och kolla in läget. Men rätt som det är drar han igång med en liten trudilutt eller snackar flera meningar.

När han börjar kvittra som mest nöjt och glatt så kan man nästan slå sig i backen på att Mosquito är i närheten. Japp, det verkar som om Whiskey tror att Mosquito är en kompis. När Mosquito är inom synhåll för Whiskey så blir Whiskey så glad. Knäppa fågel! Mosquito tittar lite förstrött på Whiskey men inte mer. Han blev rejält tillsagd första dagen när han närmade sig buren och nu verkar han ha fattat. Whiskey ska inte ätas!

Men i måndags höll det på att gå illa! Harald var i Johannesburg och jag skulle rengöra en av Whiskeys pinnar som var full med bajs. Öppnade luckan förskitigt och Whiskey börjar flaxa och VIPS så har han lyckats flaxa ut UNDER min arm. Whiskey flög förstås rätt in i fönsterrutan mot poolen och därefter kraschade han in i rutan mot Simonstown och studsmattan. Han blev sittandes på alla mina mässingssaker på fönsterbrädan. När han for ut ur buren så fick jag världens panik för ytterdörren stod öppen. Jag for som ett skott över golvet och stängde dörren. När jag kom tillbaka för att rädda den skräckslagna pippin som flög in i fönsterrutor för glatta livet så hade förstås den sömniga katten vaknat och hoppat ner från sängen och ut i matrummet. En flaxande fågel är ju spännande och ser ju så rysligt god ut. Ännu mera panik! Skrek åt katten och lyckades smyga mig fram till Whiskey och få tag i honom över ryggen. Den vettskrämda fågeln bet sig fast i mitt finger och släppte inte taget förrän han blev insläppt i sin bur.

Så nu stod vi där! Jag med ett blödande pekfinger och Whiskey med ett blodigt sår i pannan! Jag var skit rädd att han blivit rejält skadad och kanske skulle ramla av pinn, men han satt blixt stilla en låååång stund på sin pinne. När vi sedan lugnat ner oss och jag meddelat husse att jag nästan dödat hans fågel så flyttade jag med mig honom in till kontoret. Ville ju inte den stackarn skulle vara ensam. När jag flyttade buren så rörde han på sig, tack och lov, och resten av dagen var han som vanligt. Bortsett från ett hål i huvudet då förstås!

Så nu tar vi det MYCKET lugnt med Whiskey och han får ha skitiga pinnar några dagar till.