Sorglig dag

Ja, det blev en mycket sorglig dag igår! Jag berättade att jag bokat tid för avlivning av Mosquito för Harald via sms. Han var på väg hem från Johannesburg.

Eilika berättade jag för i bilen på väg hem från skolan. Hon grät och grät! Fortsatte till och från i princip hela dagen och kvällen. Men hon ville rida på eftermiddagen och det kändes skönt. Skingra tankarna lite. Astrid hade tagit det väldigt lugnt med henne och hon hade fått rida utan att hålla i tyglarna. Bara ligga på Dandy och kela med hans man.

Det värsta var att berätta för Julius och hans reaktion. Även han fick reda på det i bilen på väg hem från skolan. Eilika var ju och red så vi var själva i bilen. Han grät hela vägen hem! När vi kom hem så slängde han sina väskor och lyfte upp Mosquito som kom för att möta oss. Jag hittade honom stor gråtandes på baksidan av huset.Svårt att räcka till och trösta och hålla om en 184 cm lång 17-åring. Han vet ju att det är det måste bli så här men det gör ju lika ont för det. Mosquito har ju trots allt varit hos oss i nästan 11 år. Han skrev så fint på Facebook och la upp en jätte fin bild på Vackra katten. Han är duktig på att uttrycka sig i ord pojken. Dock nu mest på engelska. Så här skrev han:

I love you, been with me for 11 years. But there is always an ending, came too soon, way too soon. Monday it is. Monday you shall take your last breath. Love you!

Men det känns bra nu. Beslutet är taget, vi har alla 4 fällt ett antal tårar och hunnit lugna ner oss lite. Känns skönt att ha helgen på oss att bearbeta det hela faktiskt.