International Day

Så var det då återigen dags för den årliga International Day i Julius skola. I år hade dom verkligen slagit på stort. På eftermiddagen i stället för mitt på dagen och med massor av olika attraktioner för barnen, diverse sång-och dansgrupper blandat med skolans barn som uppträdde, massor med mat från jordens alla hörn förstås och som kronan på verket uppträdde det Sydafrikanska bandet Hot Water framåt kvällen.

Det hela började 13.30 och vi var på plats ca 13.45 (olycka på Ou Kaapseweg så det tog lite extra tid). Sen roade vi oss i 3 timmar innan vi gav upp. Ok, nu ska jag inte ljuga. Eilika roade sig. Och det rejält! Jag är inte så förtjust i sådana här tillställningar. Vet inte riktigt varför. En bidragande orsak är väl att jag går där själv med en 7-åring som vill åka vattenrutschkanan precis hela tiden, på sin höjd kan tänka sig att titta på brorsan när han spelar marimba och endast är intresserad av sockervadd när det gäller all den goda maten som finns på plats. Men...jag höll ut i hela 3 timmar. Julius tycker inte heller att det är så värst roligt. Trots att han har massor med kompisar på plats. Han är mest där för att han måste. Nästa år SKA Harald följa med, annars går inte jag!

En färgglad skala. I dubbel bemärkelse.

Marimbaandet var bäst!

Lillasyster från Sverige tittar på stora brorsan som spelar marimba.

Spela lite trumma också.

Får syn på mamma som fotograferar och räcker ut tungan!

Hihi, det var busigt!

För 70 spänn fick Eilika åka hur mycket och hur ofta hon ville. Vattenrutschkanan var bäst!

Det stora mattältet.

Rektor Mr Brumby var säkert nöjd.

Klättervägg och hoppborgar.

JÄTTE vattenrutschkana, som Eilika INTE åkte!

Rutschkana utan vatten var minst lika roligt!

Leo och Julius kollar vad som händer om man står på den tjocka slangen. Buspojkar!

Lite tuff och söt tjej står i kö för att köra bil.

Till killen längst till vänsters förtret så ledde Eilika igenom hela loppet! Hon blev dock omkörd på sista raksträckan. Hon satsade på säker och smart bilkörning. Grabbarna gasade mest!

Koncentration!

Och vad tyckte då världen om våra 100 chokladbollar som vi med omsorg lagt i en stor gul Tupperwareburk och klistrat fina klistermärken med svenska flaggan på? Ingenting faktiskt, för burken stod kvar hemma i kylskåpet!!!! Precis innan vi skulle åka så var jag bara tvungen att hänga tvätten. Barnen gick ut till bilen och jag kom efter. När vi går ur bilen på skolan så frågar Julius var chokladbollarna är! HEMMA! Inte läge att åka hem och hämta eftersom det hade tagit minst 1 timma fram och tillbaka. Så....nu har vi 100 chokladbollar i kylen! Så kan det gå!