Söt som farin socker

I går fick vi träffa Eunice lilla kille för första gången! Han var på dagen 2 veckor gammal. Och vilken liten sötnos! Man ville nästan äta upp honom!

Eilika och jag åkte och hämtade Eunice, Jennifer och Ashleigh i Masi kl 11 igår. Jennifer stod och väntade på oss när vi kom, mycket spänd och glad. Vi åkte hem till oss för att flickorna skulle få leka och så att vi kunde träffa det lilla underverket ordentligt. Ashleigh sov gott i Eunice famn när vi åkte och han sov mesta tiden hemma hos oss också.

Eunice var lite besvärad över att vara hemma hos oss utan att jobba. Det första hon gjorde var att fråga om det fanns någon stryktvätt. -"Jag kan väl inte bara sitta här?!". Men det fick hon allt göra. Hon bläddrade lite i tidningen och vi småpratade lite. Jennifer lekte i Eilikas rum och Eilika satt mest bredvid Ashleigh och hoppades på att han skulle vakna.

Sen blev det varmkorv med bröd till lunch. Till och med Jennifer, som inte är någon storätare, åt upp hela sin korv. Tillbaka till leken! Och Eunice såg sin chans och dukade av bordet och vips så hade hon tömt diskmaskinen, diskat glasen på bänken i tvättstugan och torkat av alla bänkar. Jag hann inte ens blinka!

Kolla in denna lilla goding!

Han sover och sover. Lejonet fick han av oss. Eilikas kusin Maimus har ett likadant lejon som han fick när han föddes. Största favoriten! Jämmer och elände när den försvann men som tur var hade moster 2 extra hemma. Köpte slut på lagret på Design Torget när Maximus föddes. Dom är så mjuka och goa. Men nu har Ashleigh fått den sista så nu får du hålla reda på ditt lejon Maximus!

Storasyster Jennifer som gärna delade med sig av sin söta lillebror. Hon frossade bland Eilikas leksaker!

Puss på er! Nu är jag vaken!

En liten pratstund med mamma.

Ett litet leende från coola killen!

Han har världens fluffiga och mjuka hår och kolsvarta ögon!

Älskar denna bilden på "systrarna" och lillkillen.

Ja, Eilika hade väldigt svårt att slita sig från Ashleigh. Jennifer fick leka mest själv. Men det gjorde inget. Alla var nöjda och glada.

Efter ca 2½ timma skjutsade vi hem den lilla familjen igen. Jennifer var dödstrött! Hon sov nog gott sen. Fick ett fint sms från Eunice idag där hon tackade för att vi tar hand om dom och är så snälla. Jennifer fick en babydocka också och Eunice en härlig varm filt som var som en cape. Den kan hon och Ashleigh mysa under nu i vinter. Jag letade länge efter en svart babydocka och det var inte lätt att hitta. Finns bara vita eller snarare rosa med blont hår. Konstigt! Men till slut hittade jag en som var lika stor som Ashleigh och jätte fin. Tursamt nog fanns det ingen kartong till dockan så den var kraftigt nedsatt i pris. Så Jennifer fick en riktigt fin docka att ta hand om.

Eunice kommer förmodligen börja jobba igen så smått om ca två veckor. Harald åker ju till Europa och då har jag sagt att hon gärna får ta med sig Ashleigh hit. Funkar inte när Harald är hemma och jobbar men nu reser han ju bort. Och Eunice vill jobba igen. Hon får spader av att sitta i sitt lilla shack hela dagarna. Och så behöver hon ju pengarna. Hon har ju inte jobbat på 6 eller 7 veckor nu. Ja, lite annorlunda än i Sverige men så är det. För mig får hon göra det som känns bäst för henne. Vi har vikarien och det funkar jätte bra. Men vi saknar förstås Eunice! I alla fall jag och Eilika.